Om moderatledaren Ulf Kristersson faller i onsdagens statsministeromröstning planerar talmannen att redan på torsdag kalla partiledarna till en ny talmansrunda, enligt uppgifter till SVT. Därefter ges besked om hur regeringsbildningen ska föras vidare.
Egentligen finns bara två alternativ. Det ena är att Centerpartiets ledare Annie Lööf får i uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering. Det andra är att Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven får ett uppdrag liknande det Ulf Kristersson nu har, det vill säga att pröva ett regeringsalternativ skarpt i en statsministeromröstning.
C-ledaren vill ha uppdraget
Annie Lööf har sagt att hon gärna vill ha ett sonderingsuppdrag, men hon har också understrukit att hon själv inte vill bli statsminister. Visst, skulle hon kunna sondera för en annan statsministerkandidat, men med tanke på att Ulf Kristersson sagt nej till båda hennes regeringsalternativ är det långt ifrån klart vad hennes sonderingsuppdrag skulle kunna ge för resultat.
Att Stefan Löfven i nuläget skulle vara beredd att ta på sig ett nytt regeringsuppdrag är inte troligt. Positionerna i regeringsfrågan har på papperet inte förändrats sedan den 25 september då en majoritet i riksdagen avsatte honom som statsminister. Utan ett nytt och breddat regeringsunderlag lär han inte vara beredd att gå upp och ta en ny omröstning i kammaren. Och frågan är om talmannen i det läget vill tvinga honom?
Annie Lööf och Jan Björklund har lanserat två förslag som regeringsalternativ: det ena är en blocköverskridande samlingsregering, det andra är en alliansregering med stöd av Miljöpartiet. En samlingsregering kan strykas direkt då både Socialdemokraterna och Moderaterna har gjort tummen ner för en sådan. En alliansregering med stöd av Miljöpartiet kan också avföras från agendan då Moderaterna tydligt deklarerat att de inte vill ingå i en sådan regering.
Inget av dessa alternativ ser alltså ut att kunna få stöd i riksdagen. Däremot kan ett sonderingsuppdrag till Annie Lööf leda till att några av de politiska låsningar som finns i regeringsfrågan luckras upp.
Kommer att kräva mycket tid
Om Ulf Kristersson faller i onsdagens statsministeromröstning framstår Stefan Löfven som den mest realistiska regeringsbildaren. Fortsatta samtal mellan partierna, inte minst mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna, skulle därmed kunna bidra till att lösa upp de blockeringar som finns.
Samtidigt lär Annie Lööf efter onsdagens omröstning, om Centerpartiet säger nej till Ulf Kristersson, ha ett stort behov av att markera avstånd också till Stefan Löfven. Räkna alltså med att regeringsbildningen ännu kommer att kräva mycket tid för att parterna ska känna att de har politiskt utrymme att justera sina positioner.
Oavsett vad sitter Löfven just nu med trumf på hand. Om Ulf Kristersson röstas ner i riksdagen på onsdag har M-ledaren i praktiken uttömt alla sina regeringsalternativ. Han har kört, som han brukar säga, ”ända in i kaklet”.
Att Centerpartiet och Liberalerna plötsligt skulle ompröva sitt nej till varje regering som behöver stöd av Sverigedemokraterna är osannolikt. Inte heller Kristerssons egna besked att inte sätta sig i en regering med Miljöpartiet. Några andra alternativ har han i praktiken inte. Därmed har Kristersson nått vägs ände i regeringsfrågan.
Löst samarbete allt mer trolig lösning
Hur en socialdemokratiskt ledd regering skulle kunna se ut är dock ännu för tidigt att dra några slutsatser om. En sådan förutsätter att Centerpartiet justerar sin position i regeringsfrågan, vilket inte är alldeles självklart.
Ett tänkbart scenario är dock någon form av regeringssamverkan mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det skulle kunna innebära att Socialdemokraterna antingen bildar regering med ett eller flera av dessa partier, eller har ett organiserat samarbete i riksdagen med dem.
Även om varken Centerpartiet eller Liberalerna hittills har sagt ja till en sådan lösning framstår den som alltmer trolig med tanke på deras hårdnackade motstånd mot varje regeringsalternativ som kräver SD-stöd. Då återstår i praktiken inget annat än någon form av samverkan med Socialdemokraterna. Särskilt inte om C och L på onsdag dessutom röstar nej till Ulf Kristersson som statsminister.
Alternativet är förstås ett extraval, men frågan är vilka partier som är beredda att ta den risken.