Alliansens förstahandsalternativ, det vill säga en Alliansregering som släpps fram av Socialdemokraterna, var från början Centerpartiets och Liberalernas idé. Tanken var att en sådan regering inte skulle behöva bli beroende av Sverigedemokraterna. Både Moderaterna och Kristdemokraterna har efterhand anslutit sig till denna linje, trots att de egentligen inte alls trott på idén.
Nu har slutligen Ulf Kristersson ryckt av detta plåster. Vid en presskonferens i riksdagen meddelade han att Stefan Löfvens upprepade nej till att stödja en Alliansregering är ett faktum och att den dörren därmed är definitivt stängd.
Flera olika alternativ
Desto märkligare i sammanhanget är att Annie Lööf bara några timmar tidigare understrukit att en Alliansregering med stöd över blockgränsen fortsatt är huvudalternativet. Hur det här går ihop med Kristerssons besked är inte lätt att förstå. Uppenbart är de två största Allianspartierna inte överens om hur regeringsfrågan nu ska drivas vidare.
Moderatledarens uttalande på tisdagseftermiddagen ska i skenet av detta tolkas som att han vill öka pressen på Centerpartiet och Liberalerna att sätta ner foten i regeringsfrågan. Att Annie Lööf och Jan Björklund plötsligt skulle säga ja till att sitta i en regering som släpps fram av Sverigedemokraterna räknar nog inte ens Ulf Kristersson med. Genast efter Kristersson presskonferens lät också Annie Lööf meddela att hon aldrig kommer att sitta i en regering som kräver aktivt stöd av Sverigedemokraterna.
Men det finns förstås fler alternativ, som Centerpartiet och Liberalerna eventuellt skulle kunna godta. Och det är ett sådant alternativ som Ulf Kristersson nu vill pröva.
M/KD Åkessons drömregering
Det handlar om en renodlad M/KD-regering, som i så fall också skulle kunna släppas fram av Sverigedemokraterna. SD-ledaren Jimmie Åkesson har ju pekat ut denna konstellation som sin önskeregering. Skulle en sådan regering släppas fram även av Centerpartiet och Liberalerna kan Ulf Kristersson titulera sig statsminister.
Men det är inte självklart att Annie Lööf och Jan Björklund i slutändan släpper fram en M/KD-regering. En sådan skulle ju faktiskt ge SD ökat politiskt inflytande, vilket både Lööf och Björklund tidigare sagt att de inte tänker medverka till.
Både Lööf och Björklund har efter Kristerssons besked fortsatt att prata om blocköverskridande samarbeten trots att Socialdemokraterna sagt ett tydligt nej.
Annie Lööf har bland annat lyft fram Miljöpartiet som en tänkbar samarbetspartner, trots att det måste betraktas som mycket tveksamt att Miljöpartiet plötsligt skulle lämna S-samarbetet för att i stället ansluta sig till Alliansen. Dessutom, och kanske viktigare, är det faktum att en uppgörelse mellan Alliansen och Miljöpartiet inte skulle garantera de 175 gröna och gula knappar i riksdagen som krävs för att bli vald som statsminister.
Önskan om blocköverskridande
Den oenighet i regeringsfrågan som finns inom Alliansen riskerar alltså nu att komma upp till ytan igen efter en första vecka av sonderingar. Tecken som tyder på det är att Annie Lööf redan ifrågasatt om Kristersson tillräckligt hårt har drivit sina försök att få till stånd en blocköverskridande regering.
Men både Centerpartiet och Liberalerna kan byta sida och gå över blockgränsen om de är missnöjda med den regeringskonstellation Ulf Kristersson vill ha. Ett alternativ är att samarbeta med Socialdemokraterna, ett blocköverskridande samarbete som Stefan Löfven själv eftersträvar.
Om detta skulle ske i form av en koalitionsregering eller ett budgetsamarbete är alldeles för tidigt att spekulera om. Om Annie Lööf och Jan Björklund är beredda att ta steget är också oklart.
Men också här har Centerpartiet en nyckelroll. Med partiets mandat skulle Stefan Löfven kunna säkra de 175 mandat som krävs i en statsministeromröstning.
Det ger Annie Lööf en stark förhandlingsposition de kommande dagarna när hon och Ulf Kristersson ska försöka komma överens i regeringsfrågan.