Det gäller att smida medan järnet är varmt. I veckan nådde Ulf Kristersson (M) en efterlängtad framgång när han kunde ta initiativet i försvarsfrågan och fick med sig sina forna allianskamrater på att lämna försvarsberedningen.
Och nu kräver moderatledaren en uppdatering av energiöverenskommelsen ihop med parhästen Ebba Busch Thor (KD). Nio förändringar måste upp på bordet inom de närmaste månaderna för att partierna ska vara kvar i överenskommelsen.
Målet: 100 procent förnybar elproduktion
Den svåraste knäckfrågan är, precis som tidigare, kravet om att byta ut ordet förnybar mot fossilfri i överenskommelsens “portalparagraf” som lyder:
”Målet år 2040 är 100 procent förnybar elproduktion. Detta är ett mål, inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft och innebär inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut.”
Finessen med den formuleringen var att den kunde förena både kärnkraftens motståndare och dess förespråkare – både Miljöpartiet och Moderaterna. På den tiden en seger för Anna Kinberg Batra (M), som menade att M hade stoppat en förtida avveckling.
Nu menar man istället att formuleringen hindrar den rena el som klimatomställningen kräver.
M och KD vill visa sig relevanta i opposition
Men som alltid handlar det inte bara om sakfrågan. En lika viktig bevekelsegrund för både Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor är visa sig relevanta i opposition. Visa att de visst kan driva på regeringen med stöd av andra partier, 73-punktsprogrammet till trots. Viktigt förstås i kampen om väljarna, även om just energifrågan hamnar väldigt långt ner på listan över vilka frågor väljarna prioriterar.
– Socialdemokraterna måste fatta att de inte är ett 45-procentsparti längre, som en kristdemokrat uttrycker saken.
Att eras kärnkraftsoffensiv kommer just nu hänger också samman med EU-valet. Klimatet är väljarnas viktigaste fråga och här är svaret, från både M och KD, mer kärnkraft. En konflikt om kärnkraften tydliggör den linjen.
Öppnar dörren för SD
Gladast i dag är sannolikt Jan Björklund (L), svensk politiks främsta kärnkraftsförespråkare. Han fick plötsligt se sig frånåkt i kärnkraftsdebatten när Moderaterna ville profilera sig i en gammelmoderat hjärtefråga. Nu vill hans forna alliansvänner bjuda in honom till förhandlingsbordet igen och har dessutom anammat Liberalernas krav i energipolitiken. Dagens besked borde också ge honom bättre förutsättningar att få igenom sitt utskottsinitiativ om att behålla Ringhals 1 och 2, som riksdagen ska ta ställning till två dagar efter EU-valet.
För att ytterligare sätta kraft bakom orden öppnar M och KD dörren även för Sverigedemokraterna, som tidigt lämnade energiöverenskommelsen just på grund av kärnkraften.
Besvärligt för Stefan Löfven
Ulf Kristersson säger sig vara övertygad om att även Socialdemokraterna vill behålla kärnkraften. Det stämmer troligen, åtminstone bland de pragmatiska “gråsossar” som håller i taktpinnen. Men det finns inget i den nuvarande överenskommelsen som stoppar ny kärnkraft. Tio nya reaktorer tillåts ersätta de gamla.
Samtidigt är hotet om en ny energiöverenskommelse mellan M, KD, L och SD besvärande för Stefan Löfven (S). Som gammal kärnkraftsvän är han sannolikt inte så trakterad av att bli lämnad ensam kvar med kärnkraftsmotståndarna i C och MP. Dessutom: ännu en spräckt uppgörelse, om en för Sverige avgörande fråga, ser inte bra ut på cv:t för regeringen Löfven II.
Alla skäl att försöka hålla ihop det alltså. Men i slutändan hänger det på vad Moderaterna värderar som viktigast. Om det är att vara hårdast i opposition kommer de inte nöja sig med några mindre eftergifter. Då lär Moderaterna marschera ut från förhandlingsrummet ihop med Kristdemokraterna om inte energiminister Anders Ygeman (S) anammar samtliga krav. Om de däremot värderar långsiktigheten i att ha en uppgörelse om energipolitiken som står sig oavsett vem som sitter i Rosenbad, kan nog överenskommelsen överleva även denna prövning.