Margit Silberstein: Mycket står på spel för den som bråkar

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

De befarar att asylrätten undergrävs – inga småsaker utan själva grundbulten i flyktingpolitiken. Varför står de då inte kvar på barrikaderna och slåss med näbbar och klor för det de tror på, ett återupprättande av asylpolitiken. Kanske är tystnaden talande. Vad säger den i så fall?

Margit Silberstein

Frilansjournalist

Att lojaliteten är större mot det egna partiet och kanske den egna positionen än mot människor på flykt, de man säger sig värna om? De numera anonyma, säger att det är mera verkningsfullt att slåss inifrån, att det ger bättre resultat. Ett annat svar är att det kostar på att kritisera Stefan Löfven och regeringen som ändå är satt under hård press med opinionssiffror som deprimerar.

Det kan vara mycket som står på spel för den som går ut och bråkar när partikamrater i regeringen jobbar för ordning och reda och lugn och ro. Och kanske finns det spår kvar av det mardrömslika tillståndet från den korta Juholt-eran, när partiet levde i ett slags kaos och dolkstötarna ven i luften.

Starkt stöd från remissinstanser

Men om de ville skulle kritikerna kunna veckla sig ut ur den tystnad de omslutit sig med och bilda opinion tillsammans med miljöpartisterna, vars engagemang är på liv och död när det gäller flyktingpolitiken. De protesterande har också starkt stöd i den kompakta kritiken från i stort sett samtliga remissinstanser, som sågade den föreslagna asylpolitiken.

Det finns en betydande gruppering inom socialdemokratin med ett starkt engagemang i frågor som handlar om mänskliga rättigheter, de har blivit fler i dagens riksdagsgrupp. Men en större del av partiet tillhör de som tycker att det var bra på den tiden när den så kallade järnaxeln – moderater och socialdemokrater – skötte flyktingpolitiken med tillräckligt hårda tag för att folkpartister och kristdemokrater skulle protestera. Det var innan Fredrik Reinfeldt och Miljöpartiet kom in i bilden.

”Hittat sin modell”

Men frågan är hur mycket det skulle löna sig att protestera. Regeringen, med Stefan Löfven i spetsen, har lovat väljarna att det inte ska bli som det var i höstas när systemkollapsen, enligt dem, stod för dörren. Och regeringen befarar att de skulle behöva återuppleva det traumat om de lättade på möjligheterna till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.

Och nu har ju regeringen dessutom hittat sin modell för hur konfliktlinjerna ska skäras ut i förhållande till Alliansen, den svenska modellen. Och den svenska modellen omfattar välfärden, som enligt Stefan Löfven hotas med en invandring som anses vara för stor.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.