Nyamko Sabuni är högoddsaren som blev lågoddsare. De flesta bedömare räknade nog med att det var Erik Ullenhag som skulle ta hem partiledarfajten. Men det var innan medlemsomröstningarna och framför allt – det var före det katastrofala resultatet i EU-valet.
Det skapade en krisstämning som istället bäddade för Nyamko Sabuni. Ett parti på fallrepet väljer inte sällan en partiledare som uppfattas stå för något helt nytt. Och det gör Sabuni mer än Ullenhag.
Krävs något extraordinärt
Därför är det nu Erik Ullenhag som är högoddsaren. Ombuden är visserligen fria att rösta som de vill på fredagens landsmöte men när en majoritet av de röstande medlemmarna, 18 av 21 länsförbund och valberedningen förordar Sabuni krävs det något extraordinärt för att tillräckligt många ombud ska gå emot sina förbunds vilja.
Trycket kommer nu att öka på Erik Ullenhag att kliva åt sidan. Inlägget på Facebook i kväll ger ingen vägledning men det skulle inte förvåna om han till sist väljer att kasta in handduken för att undvika en öppen strid på landsmötet.
Sabunis svaghet: ”tänker högt”
Kommer då Nyamko Sabuni att lyckas om det till sist blir hon som får ta över det här krisande partiet? Det står skrivet i stjärnorna. Hennes styrka är att hon är orädd, tydlig och “går genom rutan”. Hon har också en bakgrund som ger trovärdighet i integrationspolitiken – hennes främsta profilfråga.
En svaghet är att hon emellanåt tänker högt och levererar inte helt genomtänkta svar. En tendens som kan förstärkas om partiet fortsätter att harva på under riksdagsspärren.
Bundna av januariavtalet
Om Nyamko Sabuni väljs till partiledare så gör hon det med mandat från gräsrötterna att ta partiet åt höger, tydligt tillbaka till borgerligheten inför nästa val.
Samtidigt kommer hon inte att kunna bedriva en särskilt vass oppositionspolitik så länge Liberalerna är bundna av januariavtalet. Varje angrepp på regeringen riskerar att mötas med frågan: Men varför samarbetar ni med dem då?
Störst förväntningar på integrationspolitiken
Den sakfråga där hennes anhängare har störst förväntningar är integrationspolitiken. Liberalerna ska nu återigen ta ledartröjan och förnya politiken i riktning mot mer av krav och eget ansvar är tanken. Men konkurrensen i den frågan är betydligt hårdare i dag när än när Sabuni var integrationsminister.
Dessutom är den hårdare linjen ett rött skynke för delar av partiet. Vill hon lyckas med varje partiledares första uppgift och ena partiet lär hon trampa försiktigt till en början.
Ett ödesval
Partiledarstriden i Liberalerna har skapat både förhoppningar och farhågor långt utanför de liberala partileden. För förhoppningarna står Ulf Kristersson (M). Med Nyamko Sabuni som partiledare ökar möjligheten att Liberalerna återupprättar ett samarbete med Moderaterna inför nästa val.
Sabuni har dessutom dömt ut Liberalernas förhållningssätt till Sverigedemokraterna vilket skapat en förväntan om att hon skulle kunna acceptera att ta regeringsmakten med stöd av SD – det parti Jan Björklund satte sina barn i pant på att aldrig ge något inflytande.
Av samma skäl är det Stefan Löfven (S) som har störst anledning att vara orolig. Visserligen bedyrar Nyamko Sabuni att hon ska leva upp till januariavtalet men det långsiktiga samarbete som Socialdemokraterna hoppas på ser betydligt skakigare ut med Sabuni vid rodret.
Därför har Liberalernas partiledarstrid med rätta beskrivits som ett ödesval. På fredag, om inte förr, vet vi vem som tog hem kampen.