För många miljöpartister var den generösa flyktingpolitiken den kanske viktigaste frågan. Många grät säkert tillsammans med Åsa Romson den dagen de gröna i regeringen gick med på att göra om asylpolitiken till en av de strängaste i EU. Och Gustav Fridolins följeslagare i valrörelsen, den svarta lilla kolbiten, symbolen för att Miljöpartiets gröna själ inte var till salu, var en röstmagnet för många. För dem som trodde på både Fridolin och de gröna, sköna löftena.

”Visionära realister”

I dag är Miljöpartiet ett vingklippt parti på jakt efter en ny identitet och en annorlunda självbild. Kolbiten är ett hån och flyktingpolitiken en hjärtskärande historia för gräsrötter, som kanske gick med i Miljöpartiet på grund av den frågan.

Så vad är miljöpartisterna för ena i dag? Det nya språkröret Isabella Lövin säger att de är visionära realister. Och Gustav Fridolin har många gånger bett om ursäkt för högtflygande löften som visade sig var omöjliga att infria såvida man inte räknar in Ojnareskogen, en av Miljöpartiets få segrar i dragkampen med Socialdemokraterna.

Är ett kompromissparti

Vad blir kvar av det gröna partiet, som var hoppet för unga människor som trodde på att det gick att rädda världen? Miljöpartiet lanserar sig i dag som kompromisspartiet med budskapet att det skulle bli värre med regeringspolitiken om inte de var med. I flyktingpolitiken skulle till exempel Socialdemokraterna kunna göra upp med Moderaterna.

Det är ett tag kvar till valet, men det är ändå bråttom för Gustav Fridolin, Isabella Lövin och de andra att övertyga väljarna om att rösta på Miljöpartiet för klimatets och miljöns skull. Det är nu de frågorna som gäller för Miljöpartiet. Och häromdagen överraskade Gustav Fridolin med att tala om Miljöpartiet som ett parti som vill ha hårdare tag i frågor om brott och straff.

Frågan är om det räcker för att Gustav Fridolin återigen ska ha anledning slänga sig i fontänen på söder i Stockholm som han gjorde efter triumfen i EU-valet 2014.