Spektakel och PR-jippo – Alliansen får utstå spott och spe för mötet i Maramö.

Det var ett dygns föreställning med långa pauser ochutan  något överraskande slut.Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet, som dröjde i nio månader innande tackade ja till Centerledaren Annie Lööfs inbjudan, tonade i förväg nedförväntningarna på mötet.

De hade rätt, någon sakpolitik fanns inte att hämta iMaramö. Det fanns de som påstod att när Moderaterna varnar för högaförväntningar så har de i själva verket något stort att komma med. Så var alltsåinte fallet i Maramö. Men symbolvärdet med mötet i Maramö ansågs så högt attdet var värt att tumma på värdigheten och ställa sig inför samlingen avjournalister och äta grillad korv.

Manifestera Alliansen

Partiledarnas arbetsmöte hemma hos Annie Lööfs mamma ochpappa hade ett syfte: Att manifestera att de fyra borgerliga partierna är enAllians, det enda regeringsalternativet. Statsminister Fredrik Reinfeldtsåterkommande signalord var ”ödmjukhet” och ”ansvar”.

Han återkom till att hanvar ödmjuk nog att inse att hans parti inte ensamt kan styra Sverige. Alltså tarhan ansvar och samverkar med andra partier.

– Vi är ansvarsbärande, sa Reinfeldt.

Stor tillgång

Budskapet ska trummas in att det inte finns någotannat samlat regeringsalternativ än Alliansen. Den beskrivningen stämmer somdet ser ut i dag. Än så länge har partierna, som inför valet 2010 utgjorde enrödgrön allians, inte visat några tecken på att de vill gå ihop igen införkommande val. Om det förblir så kan Alliansen i sig bli den stora tillgångenför de fyra partierna för att locka väljare.

Detta inser även de små partierna,som förlorat stort på Allianssamarbetet. Men det är på grund av Alliansen somCentern och Kristdemokraterna kan påverka överhuvudtaget. Fredrik Reinfeldtbrukar påpeka att deras inflytande i Alliansen inte står i proportion tillderas storlek. De borgerliga partierna vill behålla makten och nyckeln tillRosenbad heter Alliansen. Det var budskapet med föreställningen i Maramö.