Att smälla ballonger är bland det roligaste mina barn vet. Spänningen växer i deras ögon när de försöker sticka hål på ballongen. När det till slut säger ”pang!” tjuter de av lycka.
När en ballong smällde på ett barnkalas i Flemingsberg i somras blev barnen i stället livrädda. De trodde att någon sköt mot dem. Reaktionen är lika obegriplig som rimlig. Bara några veckor tidigare hade en flicka och en pojke i området träffats av förlupna kulor i vad som verkar ha varit en kriminell uppgörelse. Båda syskonen, som går i förskolan och lågstadiet, träffades i benen och överlevde. Men pappan berättar i SVT att de är rädda och inte längre vill gå ut.
Knyter sig i magen
Det knyter sig i magen när jag tänker på barnen i Flemingsberg. Men knuten blir ännu hårdare när jag tittar på kartan över de senaste tre årens skjutningar som SVT tagit fram. Där blir det svart på vitt hur hårt drabbade vissa områden är. I kommunen där mina barn går på barnkalas har det skett en skjutning på tre år, ingen har skadats eller dött. I Tensta, några kilometer bort, på en yta som är knappt en tiondel så stor, har det varit 35 skjutningar de senaste tre åren. Tio personer har dött, varav sex bara i år. 16 har skadats.
SVT Stockholm träffar frisören Haval som jobbar i Tensta. Han har tre barn men de får aldrig följa med honom till jobbet. Det är för farligt, säger han.
I Agenda berättar mamman Fatima Mohamed att hon inte låter sin nioåriga dotter leka ensam ute och att alla hennes döttrar är traumatiserade av skjutvåldet. Som barn lekte de på gården och gick i skolan tillsammans med pojkarna som nu skjuter och dödar varandra.
Riskerar psykisk ohälsa
Som förälder går det inte att värja sig mot vittnesmål om barn som far illa. Inte nog med att det i dag ofta är minderåriga som skjuter på varandra, så riskerar barnen runt omkring att drabbas av stress och oro. Något som i förlängningen kan leda till sämre skolresultat och psykisk ohälsa.
I FN:s Barnkonvention står det i artikel 38 att ”varje stat ska säkerställa skydd och omvårdnad av barn som berörs av en väpnad konflikt”. Det är inte utan att jag undrar om vi nu är där? Där Sverige måste säkerställa att barnen som lever i skuggan av gängkriminaliteten får en tryggare tillvaro.