Biståndsmyndigheten Sida har under de senaste två dagar samlat 450 aktivister och forskare från över 90 länder i Stockholm för att diskutera hur ett fritt internet kan främja mänskliga rättigheter.

I dag saknar över 4 miljarder människor tillgång till nätet, något som i många länder är en kostnadsfråga. Där svenskar per person betalar en procent av sin inkomst för att få tillgång till höghastighetsinternet måste en person i Mocambique betala häften av sin inkomst för att kunna koppla upp sig. Dessutom finns det flera regeringar världen över som blockerar innehåll som de menar är känsligt.

Kringgår censur i Iran

En av aktivisterna på plats i Stockholm som försöker ge människor tillgång till ett fritt internet är Ali Bangi på organisationen ASL19. Han står bland annat bakom mjukvaror som hjälper människor i Iran kringgå blockeringar av sidor vars innehåll iranska staten anser vara skadligt.

– Vi har kunnat se hur staten blivit mer sofistikerad i sitt sätt att förhindra människor att få information, säger Ali Bangi.

När demonstrationer uppstod efter presidentvalet 2009 stängde iranska staten av ner landets internet. Men sedan dess har saker förändrats och under senaste valet kunde Ali Bangi se hur uppkopplingshastigheten bitvis ströps.

– På den här konferensen har meningen ”All of the internet all the time”, hela internet hela tiden, nämnts ett par gånger. Men i Iran är det ”some of the internet some of the time”, delar av internet ibland, som gäller, säger Ali Bangi.

Svårt för irakiska hbtq-personer

En stor diskussion under konferensen har handlat om hur tillgång till internet och yttrandefrihet också kan innebära hat och hets mot kvinnor, hbtq-personer och andra minoriteter.

– Situationen är riktigt illa i alla områden i landet, inga undantag. Att vara queer eller ens förknippas med hbtq-personer är det värsta man kan vara i Irak, säger Amir Ashour.

Genom Iraqueer, en av få initiativ som kämpar för hbtq-personers rättigheter i Irak, försöker han nu med hjälp av nätet sprida kunskap och samla in information om attacker mot hbtq-personer i landet.

Döljer digitala fotspår

Från Sverige samordnar han nu 18 aktivister i Irak och situationen för de inblandade är så känslig att flera av dem inte vem vilka de andra som engagerat sig är. Allt publiceras via Sverige så att inga digitala spår kan leda till aktivisterna i Irak.

Artiklarna på organisationens hemsida skrivs på arabiska, kurdiska och engelska och ett av målen med Iraqueer är att den irakiska regeringen aktivt ska jobba för att förhindra attacker på hbtq-personer. 

Amir Ashour berättar att det i vissa fall räcker med att en man bär tajta jeans eller lyssnar på viss sorts musik för att rykten ska börja florera och miliser börja jaga personen. 

”Såg på när de dog”

De senaste åren har våldsamma vittnesskildringar kommit från Irak där miliser till exempel tvingat i människor som misstänks vara hbtq-personer laxermedel och limmat igen deras ändtarmar.

– Sen såg de bara på till personen dog, säger Amir Ashour.

Förutom de fåtal aktivister han har kontakt med i Irak ser han inte någon ljusning för hbtq-personer i landet.

Positiv utveckling i Pakistan

Journalisten Aisha Sarwari från Pakistan ser dock en positiv utveckling i sitt land för en annan grupp som vanligtvis inte får sin röst hörd. Hon tycker sig se fler och fler kvinnor från konservativa familjer använda sig av nätet för att informera sig om sina rättigheter.

– Det är genom internet som kvinnor själva kan lobba för sina frågor och göra sin röst hörd utan att det går via en man, vilket är det vanliga i konservativa samhällen.

Men som på många andra håll i världen kan nätet i Pakistan också användas för att tysta kvinnor. I ett panelsamtal vittnar juristen Nighat Dad om fall där män har spelat in våldtäkter och hotat kvinnan att sprida videoklippet, om hon går vidare till polisen.

Aisha Sarwari som själv är från en konservativ familj väljer ändå att se ljust på framtiden.

– Jag var själv rädd för att uttrycka mina egna åsikter, men nätet gav mig en mikrofon. Min familj hade inget annat val än att acceptera att jag gjorde min röst hörd.