Inom Arbetsförmedlingens tjänst ”Stöd och matchning” ska arbetssökande få två timmars studie- och yrkesvägledning under en 90-dagarsperiod.
Två år i rad har Arbetsförmedlingens kontrollanter granskat hur det ser ut i praktiken. Och hittat allvarliga brister som att:
- Deltagare får inte sina timmar.
- Vägledarna jobbar inte där bolagen påstått eller jobbar enbart på distans, trots krav på fysiska möten.
Vissa företag ljuger
I flera fall visar det sig att bolag farit med osanning.
”Vid telefonintervjun med /NN/ framkommer att hon aldrig arbetat i Bollnäs, Ljusdal, Hudiksvall och Söderhamn vilket /bolaget/ har redovisat till Arbetsförmedlingen” heter det bland annat.
I ett annat fall har ett bolag uppgett hela sex orter mer än vad den utpekade studie- och yrkesvägledaren kan bekräfta.
Hos ett tredje bolag menar den ansvariga att Arbetsförmedlingens avtal är ”för ambitiöst”, och att det är ”svindyrt” att hyra in studie- och yrkesvägledare. Därför gör man det inte heller utan hänvisar till kommunens vägledare. ”Vi har betalat kommunalskatt för att man ska få detta”, säger bolagets representant enligt utredningen.
Uppdrag för åtta bolag i tretton orter
Utredarna räknar ut att en studie- och yrkesvägledare maximalt klarar att jobba med 276 deltagare för att ge rätt hjälp. Men i ett fall hittar man en person som uppges jobba med 300 deltagare – på en 80-procentstjänst.
Ett fall framstår som ännu mer extremt. En studie- och yrkesvägledare redovisar uppdrag för åtta olika bolag på tretton orter i bland annat Östergötland och Gävleborg – för sammanlagt 430 deltagare.
”Även om /NN/ skulle ge studie- och yrkesvägledning under alla dagar, helger inräknat, skulle hon behöva arbeta 9,5 timme per dag” skriver utredarna.
Erbjuder inte personliga möten
Utredarna granskar också om bolagen använder underleverantörer som är godkända av Arbetsförmedlingen, och hittar en rad exempel på att det inte är så.
Myndigheten försöker kontakta sju av studie- och yrkesvägledarna för att ställa frågor – men får inte tag på två av dem.
I ett tredje fall misstänker man att vägledaren inte kan erbjuda de personliga möten som avtalet kräver. När utredarna får kontakt med honom berättar han nämligen att han befinner sig på Borneo.