Viljan att göra som Centerpartiet och Kristdemokraterna och ha en öppen partiledarprocess välkomnades brett i Liberalerna. Äntligen skulle det vara slut med förhandlingar i slutna rum, nu skulle det vara öppna hearings med kandidaterna där även medlemmarna skulle få säga sitt. Att partiet först på landsmötet i höst ska fatta beslut om formerna för framtida partiledarval var det få som brydde sig om.
Ombuden äger frågan
Det har resulterat i en spretig process där medlemsomröstningar har fått bli vägledande i en klar majoritet i förbunden, medan andra valt att strunta i medlemmarnas vilja. Enligt stadgarna är det ombuden som äger frågan, de är fria att rösta efter eget huvud, alldeles oavsett vilken kandidat deras förbund har fastnat för.
Och det är de stadgarna som Ullenhaglägret nu klamrar sig fast vid. Argument som att ombuden faktiskt är valda för att de kan se helheten och har förmågan att fatta de bästa besluten för partiet, hörs nu från Ullenhagarna. Liksom att valdeltagandet är så lågt och splittrat så att medlemmarnas röster inte borde vara avgörande.
Allt fler uppmanar Pehrson och Ullenhag att hoppa av
Sabunigänget argumenterar å sin sida för att medlemmarnas vilja måste respekteras annars väntar en intern revolt som kan resultera i att det inte finns något parti kvar att leda när striden väl är över. Därför uppmanar nu allt fler Johan Pehrson och Erik Ullenhag att hoppa av och ställa sig bakom Nyamko Sabuni så att hon kan väljas av ett enigt landsmöte.
Hittills är beskedet från Ullenhag att han tänker köra på ända in i kaklet. Men med tanke på att en stor del av hans kampanj har handlat om att partiet nu måste enas skulle det inte förvåna om han väljer att kliva åt sidan om valberedningen föreslår Sabuni.
Även han inser nog att det är knepigt att bli partiledare om en majoritet av de röstande medlemmarna och länsförbunden föredrar hans motståndare.
Störst skillnad i integrationspolitiken
Men hur kommer det sig då att Nyamko Sabuni har skördat sådana framgångar bland medlemmarna? Svaret är den djupa kris partiet befinner sig i. Partilandet tycker uppenbarligen att läget är så allvarligt att det kräver något helt nytt och det personifierar Nyamko Sabuni – inte Erik Ullenhag. Dessutom finns det ett visst inslag av gräsrötterna mot etablissemanget i Stockholm i stödet för Sabuni, trots att även hon stöds av ett antal partitoppar.
Sakpolitiskt är den stora skillnaden mellan de två integrationspolitiken där hon står för hårdare krav medan han har en mjukare hållning. Hon har också tydligt sagt att hon vill gå till val med alliansen 2022.
I övrigt har de vinnlagt sig om att tona ner skillnaderna mellan sig så stödet för Sabuni bottnar främst i personliga egenskaper. Hon anses tydlig, inte rädd för att ta konflikter och har en bakgrund som gör henne trovärdig i integrationsfrågorna. Att M, KD och SD redan tävlar om den tuffaste integrationspolitiken är inget hinder för Sabunisterna.
Svårt att lyckas ena partiet
Ett stort frågetecken kring Nyamko Sabuni är om hon kommer lyckas ena partiet. En inte obetydlig del av partiet har svårt för hennes hårdare linje vilket bäddar för internt motstånd på kommande landsmöten.
Ett annat orosmoment som motståndarna lyfter fram är hennes benägenhet att skjuta lite från höften för att sedan tvingas backa. Någon har liknat henne vid Håkan Juholt som inte sällan talade först och tänkte sedan. Det var just vad hon gjorde i den omtalade intervjun med Expressen nyligen där hon bland annat slog fast att den som inte har asylskäl ska ut “på en gång” och att det inte finns någon anledning att personer med tillfälliga uppehållstillstånd tar sina anhöriga till just Sverige. Dagen efter gjorde hon avbön och la skulden på reportern.
Bedyrar: ”Kommer hedra regeringsöverenskommelsen”
En som har anledning att oroa sig för Nyamko Sabuni som ny L-ledare är Stefan Löfven (S). Visserligen bedyrar hon att hon kommer hedra överenskommelsen med regeringen, men om hon upplever att partiet har något att vinna på att hoppa av lär hon inte dra sig för att göra just det. Det förväntar sig också hennes ivrigaste anhängare.
Det skulle förstås glädja både Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD). Då spelar det mindre roll att det är deras väljare Sabunisterna hoppas ska rädda kvar Liberalerna i riksdagen i nästa val.