Påve Franciskus gör ett historiskt besök i Sverige i höst, första gången en påve besöker vårt land sedan 1989. För katolska kyrkans svenska ledare Anders Arborelius är det ett glädjebesked.
– För mig personligen känns det väldigt roligt. Jag har träffat påve Franciskus flera gånger i Rom, och han har alltid uttryckt tacksamhet mot Sverige och pekat på att vi är ett generöst land som tar emot människor på flykt. Inte minst från hans egen del av världen, Latinamerika, säger han till SVT Nyheter.
– Dessutom är det roligt för mig som skåning. När Johannes Paulus besökte landet 1989 var han bara i Mellansverige, men nu får även Sydsverige och Skåne besök.
”Mycket att tänka på”
Känns det nervöst?
– Inte direkt, men det är mycket som man måste tänka på. Det roliga är att Franciskus har väckt så mycket sympati även i icke-katolska och icke-kristna kretsar. Sverige är mycket sekulariserat, men under ytan finns ett betydligt större intresse än man skulle kunna tro. Nu hoppas och tror jag att det kan stimuleras ytterligare när påven kommer till Lutherska världsförbundets möte.
Vad betyder påvens besök för katoliker i Sverige?
– Sveriges katoliker är en liten grupp, många med bakgrund i andra länder, som ibland känner sig ensamma och främmande i det svenska samhällsklimatet. För dem är det mycket uppmuntrande att påve Franciskus kommer hit. Det stärker dem i deras katolska identitet. Förhoppningsvis kan det också betyda att det väcker ytterligare intresse för katolicismen i Sverige, säger Anders Arborelius.
Katoliker och protestanter närmare varandra
Varför firar katolska kyrkan 500-årsminnet av reformationen – som ju innebar att människor övergav den katolska tron?
– Vi använder inte ordet firande eftersom kyrkans splittring också rymmer smärta och förföljelse. I gemensamma deklarationer kallas det för minnesår som påven uppmärksammar. Och eftersom det är ett ekumeniskt möte är syftet öka gemenskapen och överbrygga motsättningarna mellan de olika kristna kyrkorna, säger Anders Arborelius och fortsätter:
– Det handlar om att först förstå den andra partens sätt att tänka och tro och sedan jämföra med sig själv. På så sätt kommer man förbi fördomar och förutfattade meningar. Och vi har kommit mycket närmare varandra de senaste decennierna, bland annat så lånar lutherska samfund ofta ut sina kyrkolokaler till katolska sammankomster.