Valrörelser är en strid på olika plan; mellan politiska partier, mellan medier. Men det är också en tävlan mellan politiken och journalistiken om vem som sätter dagordningen.

I den konkurrensen har politiken alltså fått ge vika för de normer och den dramaturgi som präglar journalistiken.

Journalister har genom åren mer och mer frigjort sig från politikernas agenda för att istället hitta egna nyheter och göra egna undersökningar. Till exempel med hjälp av opinionsmätningar. Genom att publicera opinionsmätningar i en strid ström bidrar media till att inte bara spegla opinionen utan att också forma den och i förlängningen även valutgången, enligt boken.

Osäkra väljer vinnande lag

I opinionsmätningar koras vinnare och förlorare, vilket leder till en kretsgång för partier som väl fått förlorarstämpel. Den är svår att tvätta bort eftersom media återkommer till den neråtgående spiralen för partiet.

Väljarna, i synnerhet de osäkra, vill hellre ge sig i lag med vinnarna, det blir en god cirkel för partier det går bra för och motsatsen för partier i motvind.

Författarna till boken avlivar dock det som tycks vara en seglivad myt om journalister. Även om journalistiken kan gynna partiers uppgång och fall beror det inte på att journalister är partiska, vare sig åt höger eller vänster. Förklaringen är istället att medielogiken får sådana konsekvenser.

Valrörelser präglas av mediernas logik

Journalister gillar det politiska spelet, som tilltagit i den politiska bevakningen. Enligt Jesper Strömbäck har man för första gången kunnat påvisa att det har en negativ påverkan på väljarna och deras syn på politik och politiker. Strömbäck menar att det borde leda till eftertanke hos journalisterna.

Överhuvudtaget ser han en risk med att valrörelser präglas alltför mycket av mediernas logik och i mindre utsträckning av politikens.

Strömbäck befarar att den information som medierna förmedlar inte är sådan som människor behöver för att fritt och självständigt kunna ta ställning i olika samhällsfrågor.

Kampen om förtroende har blivit centralt

Författarna konstaterar också att partiernas rädsla för att stöta sig med väljare i mitten gör dem så försiktiga att det kan bli svårt för väljarna att uppfatta klara skillnader mellan de olika alternativen.

Konsekvensen är att annat än sakfrågorna får en större roll, till exempel förtroende. Kampen om förtroendet har blivit alltmer centralt i svenska valrörelser. Väljarna lägger alltså större och större vikt vid partiernas förmodade förmåga att styra landet och ta ansvar för dess ekonomi.

Valet 2014 kan alltså till stor del bli en strid mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt om vem som är mest skickad att styra riket.