Nyamko Sabunis kandidatur borde inte komma som en överraskning för någon. Redan vintern 2017 försökte en grupp Sabuni-entusiaster trumma fram ett tillräckligt stöd för att ersätta Jan Björklund (L) med den forna integrationsministern.
Öppnade tidigt för SD-samtal
Då hade hon gått ut i partitidningen NU och slagit fast att Liberalerna borde föra samtal med alla partier – inklusive Sverigedemokraterna.
Slutsatsen var att Alliansen borde behandla dem som Socialdemokraterna behandlade “kommunisterna på 50-talet”: Hård konfrontation där man tycker olika, öppenhet att samverka där man tycker lika.
”Allianspartierna borde konstatera att de inte har sämre förutsättningar att regera än de rödgröna. Majoriteter för sakfrågor ska kunna sökas såväl vänsterut som högerut,” skrev hon i augusti 2017.
En lika brännhet fråga nu som då. Då utkämpade Jan Björklund (L) en partiledarstrid mot Birgitta Ohlsson (L), en strid som fick honom att sätta sina barn i pant på att aldrig medverka till att ge SD politisk makt i Sverige. Och det är just förhållningssättet till SD som kan ligga Nyamko Sabuni i fatet när hon nu ska utkämpa en strid om partiledarposten.
Rött skynke
Partiet är djupt splittrat och sargades rejält under höstens regeringsbildning. Den socialliberala falangen gick som bekant segrande ur striden med bred marginal och för många av dem är Sabuni ett rött skynke.
I två debattartiklar de senaste dagarna har en grupp Stockholmspolitiker proklamerat hur viktigt det är att hålla skyddsvallarna mot de ”de krafter som ser liberalismen som sin främsta fiende” och att nästa partiledare måste vara “tydlig...mot samverkan eller samarbete med Sverigedemokraterna”.
Nyamko Sabuni var motståndare till uppgörelsen med regeringen men har nu sagt att hon kommer att leva upp till den. På pressträffen i dag slog hon fast:
– Avtal ska hållas, man måste kunna lita på Liberalerna.
Enighet eller splittring?
En av de viktigaste uppgifterna för nästa partiledare är att ena partiet. Och här finns ett annat potentiellt hinder för Nyamko Sabunis partiledarambition. Ser hennes partikamrater henne som en enande kraft eller som någon som polariserar och ökar splittringen ytterligare?
Hennes största fördel är att hon är tydlig och ”går genom rutan” – viktigt för alla partiledare men kanske avgörande för ett parti som i månader legat under riksdagsspärren. Som gammal hållbarhetschef på ÅF har hon en förhoppning om att vässa Liberalernas profil i miljö-och klimatpolitiken. En inte alldeles enkel uppgift om man betänker att bara två procent av väljarna tycker att L har den bästa politiken för miljön.
Några som håller tummarna för Nyamko Sabuni är Moderaterna. Med henne vid det liberala rodret hoppas Ulf Kristersson (M) bygga upp den skadade relationen med Liberalerna igen. Det var en av anledningarna till att moderaterna knöt handen i fickan när Ebba Busch Thor (KD)meddelade att hon nu är beredd att förhandla med Jimmie Åkesson (SD). Alla tecken på ett nytt konservativt block skulle ge de liberalpartister som är emot Sabuni vatten på sin kvarn.
En som borde vara nervös över Nyamko Sabunis kandidatur är Stefan Löfven (S). Hans långsiktiga plan att bygga ett nytt stabilt mittenblock i svensk politik blir svårare att uppnå med henne vid rodret. Nyamko Sabuni är den första av kandidaterna som öppet deklarerar att hon vill ha partiledarjobbet, men fler är att vänta. Riksdagsledamöterna Johan Pehrson och Christer Nylander har redan signalerat intresse men det stora frågetecknet är Erik Ullenhag. Vill han, så blir han en mycket svår konkurrent till Nyamko Sabuni.