Aktuellt har under ett par veckor följt Stockholmspolisens grooming-grupp under en typisk jakt på en misstänkt gärningsman. Detaljer och miljöer har ändrats av integritetsskäl.

Grooming är ett samlingsbegrepp för flera brott med den gemensamma nämnaren sexuella kontakter med barn på nätet. Ofta vill gärningspersonen få barnet att skicka nakenbilder,bilder som sedan kan användas som utpressning i syfte att tvinga till sig än mer vågade bilder.

En stor del av spaningen äger rum vid datorskärmen, det är där de misstänkta gärningsmännen lämnar spår efter sig. Polisen är förtegen om sina arbetsmetoder men ett viktigt verktyg är möjligheten att begära ut ip-adresser från de internationella  företag som står bakom apparna.

”Träffar barnen oerhört hårt”

– De här brotten träffar barnen oerhört hårt, säger Morgan Neijnes, gruppens chef och pekar på studier som visar att groomingoffer kan få långvariga psykiska besvär, problem med skolgång och så vidare.

I en kraftsamling har en grupp specialintresserade poliser och utredare satts samman för att effektivisera utredningsarbetet, som ofta är komplicerat och långvarigt.

Just nu jobbar gruppen med cirka 160 ärenden som i många fall kan innehålla ett stort antal minderåriga brottsoffer. Barnen är i många fall så unga som tio år. För närvarande har gruppen 40 identifierade skäligen misstänkta personer som förekommer med totalt 240 brottsmisstankar tillsammans.

De tio utredarna har fullt upp och de säger att de skulle kunna var många fler, för brottet är så vanligt. Förundersökningsledaren Andrea Norell säger med en suck att risken för ett barn att någon gång råka ut för sexuella kontaktförsök via sin telefon eller dator – är enorm.

– Är det ett spel eller en chat-app där det finns mycket barn kommer gärningspersonerna att finnas där. De försöker kommer i kontakt med så många barn som möjligt. De kan skicka en dick-pic till 200 barn och hoppas att någon inte ska blocka dem.

Gryningsräd mot småbarnsfar

Aktuellt följer tillslaget mot en småbarnspappa som efter lång spaning identifierats. I gryningen tas han in till förhör när han är på väg till jobbet. Därefter ringer polisen på dörren till lägenheten där den intet ont anande hustrun får veta att en husrannsakan ska göras och telefoner och datorer tas i beslag.

Gruppen är framgångsrik och enligt kommissarie Neijnes lyckas man nästan alltid identifiera gärningsmännen. Även om det inte alltid slutar med en fällande dom, så är själva identifierandet viktigt för barnet. Att få veta att det handlar om en fullständig främling.

–  De har kanske gått runt och trott att det är en granne eller någon i skolan, säger Morgan Neijnes. När de får en förklaring så finns det något för barn- och ungdomspsykiatrin att prata om och bearbeta.

Se hela reportaget i sin helhet här