Skatterna har under lång tid varit en av de största politiska stridsfrågorna i Sverige. Frågan tog också stort utrymme i valrörelsen 2018 då Socialdemokraterna varnade för stora skattesänkningar om de borgerliga partierna eller Sverigedemokraterna kom till makten.
Den strategin går dock knappast att upprepa i nästa valrörelse. När regeringen nu avskaffar värnskatten vrider man samtidigt skattevapnet ur sina egna händer. Socialdemokratisk retorik i skattefrågan har länge byggt på ett motsatsförhållande mellan sänkt skatt och välfärd. Socialdemokratiska politiker har alltid trummat in budskapet att skattesänkningar för högavlönade underminerar välfärden. Det budskapet kan Löfven knappast driva trovärdigt i nästa valrörelse.
Visserligen är det ingen hemlighet att det är Liberalerna som pressat fram den slopade värnskatten, men när politiken väl genomförs får Socialdemokraterna som regeringsparti ändå ta sin beskärda del av kritiken.
Gnisslar ordentligt
Och det handlar inte minst om intern kritik. För kompromissen i skattefrågan har lett till att det gnisslar ordentligt i det socialdemokratiska partiet. Det handlar om missnöjda gräsrötter som har svårt att förstå varför en socialdemokratiskt ledd regering sänker skatten ytterligare för dem som tjänar mest. Men det handlar också om socialdemokratiska riksdagsledamöter som har svårt att bemöta kritiken på hemmaplan när regeringen nu gör tvärtemot vad partiet sade i valrörelsen.
Inte blir det bättre av att det framför allt är Vänsterpartiet, och inte Moderaterna, som idag angriper Socialdemokraterna för den förda skattepolitiken.
Men faktum är att socialdemokratiska regeringar sänkt skatterna förut. De senaste två decennierna har partiet haft en tämligen pragmatisk hållning i skattefrågan, även om det inte alltid låtit så i retoriken. I själva verket har Socialdemokraterna under denna period steg för steg övergett den skattepolitik som partiet bedrev fram till 1990-talets slut.
Mindre höjningar
Under de första åren av 2000-talet, under Göran Perssons tid som statsminister, genomfördes till exempel i flera steg betydande sänkningar av inkomstskatterna genom vad som kallades kompensation för egenavgifterna. Också arvs- och gåvoskatten avskaffades under denna period.
När Fredrik Reinfeldt så tillträdde som statsminister 2006 blev det ännu mer skattesänkningar. Förmögenhetsskatten avskaffades liksom fastighetsskatterna. Jobbskattavdragen innebar fortsatta sänkningar av inkomstskatten.
Socialdemokraterna rasade varje gång regeringen Reinfeldt sänkte skatterna, men när de väl kom till makten igen 2014 hände inte särskilt mycket. Vissa mindre skattehöjningar genomfördes men det mesta av skattesänkningarna fick vara kvar. Stefan Löfven ville inte göra sig ovän med medelklassen.
Parallellt med dessa inkomstskattesänkningar har också företagsskatterna sänks betydligt. Bolagsskatten har sänkts i flera steg samtidigt som skattereglerna för företagare har gjorts förmånliga genom de så kallade 3:12-reglerna.
Slopad värnskatt svider
Inom socialdemokratin finns självklart en kritik mot flera av dessa skattesänkningar. Samtidigt saknas en parlamentarisk bas för att driva igenom några återställare. Det enda partiet i riksdagen idag som förespråkar kraftiga skattehöjningar är Vänsterpartiet.
Socialdemokraterna har i stället valt att anpassa sig till den parlamentariska verkligheten. För att sitta kvar vid makten har partiet tvingats acceptera skattesänkningar, som partiet tidigare varit starka motståndare till.
Att reaktionerna blivit så starka mot förslaget att avskaffa värnskatten är dess starka symboliska innebörd i och med att den endast tas ut av dem som tjänar mest. Ingen annan skattesänkning svider därmed mer i skinnet för en socialdemokrat än att slopa just värnskatten.
Därmed blir den avskaffade värnskatten en tung börda att bära både för statsminister Stefan Löfven och andra socialdemokrater under den här mandatperioden.