“Beslutet har inte varit lätt, men jag har en grundtrygghet i att det här är rätt. Det är det bästa för partiet.”
Så motiverade Stefan Löfven (S) sitt avgångsbesked i slutet av augusti. Drygt hundra dagar senare förefaller den tidigare statsministern ha fått rätt. Inte sedan pandemins inledande månader våren 2020 har Socialdemokraterna haft ett liknande uppsving i SVT/Novus.
Att partier får medvind i opinionen när de väljer en ny partiledare handlar inte sällan om förhoppningar om en kursändring, i synnerhet hos de väljare som ogillat den inslagna vägen. I Magdalena Anderssons fall är det svårt att hävda att hon står för något helt nytt. Vid sidan av Stefan Löfven (S) är hon det statsråd som haft störst inflytande över regeringens politik de senaste sju åren. Men att döma av den här mätningen ligger det henne inte i fatet. Istället tyder uppgången på att hon lyckats med ambitionen att signalera nystart.
Andersson vill “vända på varje sten”
En annan förklaring är tydligheten. Att Magdalena Andersson vill “vända på varje sten” för att komma till rätta med kriminaliteten och segregationen har blivit ett ganska slitet mantra vid det här laget men det har tjänat sitt syfte – nämligen att tydliggöra vilket politiskt projekt som ska genomsyra hela regeringens arbete. Och i likhet med sin forne chef Göran Persson (S) verkar Andersson inte dra sig för att peka med hela handen. Den tydligheten saknades under Stefan Löfven.
Att Socialdemokraterna har ett flöde från flera partier, inklusive SD och M, är ytterligare en faktor som talar för en Andersson-effekt. Det gör även försprånget i förtroendeligan. Enligt Novus skiljer det sju procentenheter i förtroende mellan Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M).
Det som borde bekymra Kristersson
Utöver uppgången för S är Miljöpartiets tillbakagång den enda statistiskt säkerställda förändringen. Återigen hamnar de under riksdagsspärren men en möjlig tröst kan vara att mätningen visar en uppgång sista veckan i mätperioden. Det kan stärka partiets förhoppning om att växa när de nu står fria att opinionsbilda för en mer radikal miljö-och klimatpolitik utan att begränsas av regerandets kompromisser. Baksidan är att de riskerar att bli irrelevanta. Och utan de resurser som regeringskansliet erbjuder minskar möjligheten för ett litet parti att ta sig igenom det mediala bruset, alldeles oavsett hur mycket de väljer att kritisera sin forna regeringspartner.
Även Moderaterna tappar och är nu tillbaka på samma nivå som i juli. Men det som borde bekymra Ulf Kristersson (M) mer är underläget för hans regeringsalternativ. Enligt den här mätningen där varken MP eller L klarar riksdagsspärren, skulle högeroppositionen få 171 mandat mot 178 för de partier som släppte fram Magdalena Andersson till statsministerposten.
Svagaste regeringen sedan 1979
Men är allt då frid och fröjd för Magdalena Andersson? Det korta svaret är nej.
Med en rörig regeringsbildning och fyra statsråd i blåsväder på mindre än en vecka har starten varit allt annat än glimrande. Att partierna i regeringsunderlaget träter inför öppen ridå reser också frågetecken kring hur Magdalena Andersson ska få ihop ett trovärdigt alternativ inför valet.
Dessutom – att leda den svagaste regeringen sedan 1979 sett till antalet mandat innebär uppenbara svårigheter att få igenom sin politik. Möjligen ett mindre bekymmer om fokus för “valrörelseregeringen” är att visa väljarna vad S prioriterar inför nästa mandatperiod men i längden riskerar en utebliven sakpolitisk leverans att dra ner förtroendet.
Bekymren till trots är det en påtaglig fördel för det största partiet att regera i ensamt majestät fram till valet. Mycket kan hända i svensk politik och i opinionen på de nio månader som återstår men det ska inte uteslutas att beslutet att avgå visar sig vara maktspelaren Löfvens smartaste drag.
Klockan 16.05 svarar Elisabeth Marmorstein på tittarnas frågor om det politiska läget. Ställ dina frågor i chatten här redan nu.