Mellan 30 och 40 svenska barn lever i dag i de fångläger i norra Syrien som samlat IS-medlemmar efter terrorsektens fall. Många lider av svält och undernäring, bara sedan årsskiftet har ett hundratal barn dött.

Sveriges regering vill inte ge konsulär hjälp till de svenskar som frivilligt gått med i terrorsekten, men har inte tagit ställning till barnens situation.

”Grogrund för IS”

Barn är alltid barn och aldrig skyldiga för sina föräldrars kriminalitet, säger Vänsterpartiets rättspolitiska talesperson Linda Westerlund Snecker:

– Antingen  får de här barnen växa upp i IS och lära sig att hantera en kalasjnikov och att hugga huvudet av folk. Eller så får de växa upp i Sverige och lära sig multiplikationstabellen och spela dunken på rasten. De här barnen måste få komma hem. Om vi frångår internationella konventioner och mänskliga rättigheter skapar vi en grogrund för IS att rekrytera nya terrorister, säger hon.

Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson för Liberalerna, tycker också att Sverige bör hjälpa till att ta hem barnen, men vill först se bevis och dokumentation på att de är svenska medborgare.

– Då tycker jag att vi har ett ansvar för barnen. Men ganska mycket talar för att deras vårdnadshavare är olämpliga så vi behöver möta de här barnen förr eller senare. 

Föräldrarna bör vara kvar i avvaktan på en eventuell dom, tycker han.

SD: Skillnad på barnens ålder

Adam Marttinen, rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, tycker att man bör göra skillnad på små barn och tonåringar.

– En del kan vara äldre och har blivit tränade till att döda. Det kan finnas en vilja hos dem och deras föräldrar att komma till Sverige med svensk hjälp för att utföra terorrodåd. Vi bör vara försiktiga och ha en väldigt stor kunskapsinhämtning kring varje enskild individ, säger Marttinen.

Om barnen kommer till Sverige tycker han att det ska finnas beredskap, exempelvis genom särskilda hvb-hem.

Johan Pehrson tycker att det är bråttom att skaffa en beredskap för de barn som kan vara på väg till Sverige, och de som redan återvänt från en uppväxt i IS.

– Vi kan inte lita på att varje kommun har de resurser som krävs för att klara av det här, antingen kommer barnen organiserat eller oorganiserat, säger han.