Det gäller då metaller som exempelvis kobolt, litium och sällsynta jordartsmineraler. Efterfrågan på dessa, och andra, mineraler har ökat eftersom de används i exempelvis mobiltelefoner, elbilsbatterier och inom sol- och vindkraft.

I en färsk rapport från Sveriges geologiska undersökning (SGU) skriver myndigheten att ”det finns stor potential för prospektering i Sverige efter många innovationskritiska råvaror, inklusive grafit, litium, sällsynta jordartsmetaller (REE), volfram med flera”.

Bristande kunskap

Regeringsbeslutet på torsdag innebär att SGU ska kartlägga möjligheterna för utvinning av så kallade innovationskritiska metaller i Sverige. Speciellt ska Bergslagen undersökas när det gäller såväl möjligheter till ny brytning och om det går att utvinna nya metaller från befintligt gruvavfall.

Andra områden som kan vara av intresse är Norrbotten och Skelleftefältet.

SGU får 10 miljoner kronor för uppdraget som ska redovisas våren 2020.

Kunskapen i Sverige anses vara god när det gäller förekomsten av mer traditionella metaller som exempelvis koppar, zink och guld. Men tillgången på, och geografiskt läge för, mineraler som kan användas i elbilar och mobiler är mindre utredd.

– Framtiden finns också i svensk berggrund. Det är ett perspektiv som vi inte har diskuterat tillräckligt mycket. Vi hoppas att den här kartläggningen kan bidra till att sätta ljuset på vilka unika tillgångar Sverige har, säger Damberg.

När det gäller kobolt, som används i litiumjonbatterier till elbilar, står Kongo för 65 procent av produktionen. Kina utvinner 95 procent av alla sällsynta jordartmetaller. När det gäller litium har det tidigare brutits i Sverige men detta har upphört.

Exakt när större industriell produktion skulle kunna komma igång är oklart.

Intressen krockar

– Det är långa processer. Det är också viktigt att sådana här processer är seriösa och att man gör miljöprövningar. Men vi har unika tillgångar i vår berggrund och också väldigt stort kunnande på gruvområdet, säger Damberg.

Gruvdrift är ofta förenat med protester från lokala aktörer som verkar i områden där gruvbrytningen sker. Mikael Damberg medger att det kan finnas andra intressen, exempelvis natur, rennäring eller friluftsliv, som krockar.

– När det gäller riksintresset mineral så innebär det att mineralerna inte finns på någon annan plats. Det som skiljer den här typen av näringsverksamhet från andra är att den är väldigt platsberoende, säger han.

De största aktörerna i Sverige är Boliden och statliga LKAB.