Ända sedan Therese Green var liten har en tanke grott hos henne: ”Alla hatar mig och vill mig illa”.
Så fortsätter hon att tänka ”tills motsatsen bevisats”.
– Jag har alltid vetat att det var något annorlunda med mig. Jag gick aldrig på kalas när jag var liten, räckte aldrig upp handen i klassrummet och kunde ignorera folk som försökte prata med mig.
Tanken växte under tiden i grundskolan och förvärrades i samband med mobbning. Som 17-åring tog Thereses mamma med henne till Bup. Där fick hon diagnoserna social fobi och depression.
Intervjun med Therese sker via mejl och chatt. Hon är i dag 21 år och fri från sin depression, men lider fortfarande av social fobi vilket gör det jobbigt att prata i telefon med någon hon inte träffat.
Svårt att träffa andra med samma diagnos
För att förklara för andra har hon berättat öppet om sin diagnos, bland annat i en youtube-video.
– Jag tänkte att om jag berättade för folk så skulle de åtminstone veta varför jag är tystlåten och inte tar så stor plats. Jag vill även vara med och bidra till att bryta stigmatiseringen kring mental ohälsa.
Genom videon har hon kommit i kontakt med andra som lider av social fobi, något som annars är svårt.
– I verkliga livet känner jag faktiskt ingen som har social fobi, vilket förmodligen beror på att vi är för lika när det kommer till det sociala, vi undviker interaktioner med människor vi inte känner.
Hon är också med i en sluten Facebookgrupp för personer som lider av social fobi.
Sociala medier, som kan upplevas som hårda platser där allt bedöms med kommentarer och tummar upp eller ned, har i Thereses fall varit det motsatta.
– Det har snarare varit en räddning för mig. Genom dem kan jag prata och ta kontakt med folk som jag annars inte hade vågat närma mig. På sociala medier känns det som att jag kan släppa fram lite mer av mig själv, och visa folk hur jag egentligen är som person.
Oro för framtiden
Det stöd hon får på nätet behövs. Att hitta rätt jobb känns svårt, säger Therese som nu studerar.
Hon har sommarjobbat med vad hon kallar ”relativt osociala jobb” men också i en salladsbar.
– Dagligen går jag runt med ångest över hur jag ska kunna få jobb och om jag kommer hitta ett jobb jag klarar av och trivs med.