– Jag har nästan inte sovit i natt, jag vågar inte tro det, säger Inger Kärne.
Hon är i dag en av de femton första som får ersättning av Ersättningsnämnden, som tillsattes av regeringen i årsskiftet för att avgöra vilka som har rätt till ersättning för de allvarliga övergrepp och försummelser som barnhemsbarn och fosterbarn utsattes för mellan 1920 och 1980.
Ersättningen – 250 000 kronor – är enhetlig för alla som utsatts för allvarliga övergrepp eller försummelser.
Vid Ersättningsnämndens första sammanträde avgjordes 16 ärenden. I 15 fall beslutade nämnden att bevilja ersättning till de sökande.
– I dessa fall har det funnits dokumentation i arkiv och detaljerade berättelser från sökanden om att de utsatts för allvarliga former av övergrepp eller försummelser. Det kan till exempel handla om upprepade sexuella övergrepp eller kontinuerlig misshandel i samband med vistelsen i barnhemmet eller i fosterhemmet, säger Göran Ewerlöf, som är ordförande i Ersättningsnämnden i ett pressmeddelande.
Har en dödlig cancerdiagnos
Inger Kärne, som är cancersjuk, fick samtalet om beslutet igår. Hon beskriver att hon nästan inte kan tro det förrän pengarna kommer in på kontot:
– Om jag var frisk så skulle jag hoppa och hojta, men som det nu är så känns det helt overkligt. Sex år efter att jag intervjuades av Vanvårdsutredningen. Sex års kamp. Detta är helt overkligt.
Inger har en dödlig cancerdiagnos och fick därför förtur på sin prövning, som SVT har berättat om tidigare.
”Vissa får ingen ersättning”
I ett fall beslutade nämnden att avslå den sökandes begäran om ersättning, eftersom övergreppen eller försummelserna enligt ansökan inträffat efter den 31 december 1980. Enligt Ersättningslagen ska övergreppen eller försummelserna ha skett mellan 1 januari 1920 till och med 31 december 1980 för att ersättning ska kunna beviljas.
Enligt Ersättningslagen är det dessutom endast är de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser som kan ge ersättning.
– Det innebär att vissa sökande inte kommer att få någon ersättning, trots att de kanske utsatts för övergrepp eller försummelser när de varit omhändertagna i samhällsvård. Alla former av övergrepp och försummelser mot barn är givetvis oacceptabla. Men lagen är väldigt tydlig med att ersättningen endast ska ges till de personer som utsatts för de allvarligaste formerna av övergrepp eller försummelser, säger Göran Ewerlöf.