Det var mitt i semestertiden sommaren 2015. Neonatalvården på Sahlgrenska sjukhuset var under hög belastning samtidigt som det var personalbrist. Fler barn än ”det skulle” vårdades tillsammans i salarna, eftersom man inte kunde transportera barnen till andra enheter. Ett barn som visade sig bära på multiresistenta bakterien ESBL carba kom in till sjukhuset, och efter det smittades sammanlagt åtta andra barn.
Det har snart gått ett år sedan utbrottet. Men situationen ser liknande ut i dag berättar Ingrid Ekfeldt, hygiensjuksköterska som jobbar mot neonatalvården på Sahlgrenska sjukhuset.
– Vi vill helst ha max två barn per rum – nu ligger det fyra barn per rum på neonatala intensivvården där utbrottet skedde i somras. Då var det fem barn per rum. Det måste finnas ändamålsenliga lokaler och personal. Vi har pratat om det i flera år, men det har varit sådan personalbrist att man inte har kunnat åtgärda problemen.
Att ingenting hänt oroar Ingrid Ekfeldt.
– De här barnen är några av de mest infektionskänsliga vi har på våra sjukhus. Man vårdar andra patienter, de som har leukemi till exempel, i enkelrum. De här barnen har också långa vårdtider – om de föds i vecka 22 så ligger de här i månader, säger hon.
”Risk för nya utbrott”
Det finns inga statliga direktiv för hur många barn som får vårdas tillsammans på neonatalavdelningarna, utan varje enhet sätter sina egna gränser. Men enligt Hans Fredlund, ordförande för nationella nätverket Strama, är fyra eller fem i en sal alldeles för många eftersom risken för smittspridning ökar ju fler barn som vårdas tillsammans.
– Jag menar att det är risk för nya utbrott, och vi har haft utbrott på neonatalavdelningar runt om i landet där det har sett ut precis så här. Det är viktigt att man kommer ner till i alla fall två barn per sal.
Helst ska de för tidigt födda ha ett eget rum.
– Man behöver ha majoriteten av vårdplatser som enkelrum. I det långa loppet så måste man ha det så, och de vårdhygieniska frågorna måste få en högre prioritet, säger Hans Fredlund.
Elisabeth Hentz, överläkare på neontalvården på Sahlgrenska sjukhuset, medger att barnantalet ”var maximerat” när utbrottet skedde. Hon säger att man sedan dess jobbar aktivt för att möta det ökande antalet som smittas av multiresistenta bakterier. Men främst handlar det om att fortsätta med de vårdhygieniska rutiner som man hade redan innan utbrottet, som regelbunden städning och god handhygien.
”Man behöver inte vara rädd”
Elisabeth Hentz skulle helst se att varje för tidigt fött barn vårdas i ett eget rum. Men detta är inte möjligt i de lokaler neonatalvården på Sahlgrenska sjukhuset har i dag.
– Enda sättet utbrottet hade kunnat förhindras var om varje barn hade haft ett eget rum, eller om vi hade haft mer personal, så att varje sköterska inte har så många barn att sköta om. Mycket barn och lite personal gör att risken blir större naturligtvis.
Elisabeth Hentz tycker att rutinerna för att upptäcka multiresistenta bakterier är bra, även om man aldrig kan få ner risken för ett utbrott till noll.
– Det var väldigt olyckligt det som skedde i somras, men man behöver inte vara rädd för att ha sitt barn på neonatalvården.
Hoppas på nya lokaler
Eventuellt kommer det byggas ett nytt hus med enkelrum för neonatal vård på Sahlgrenska sjukhuset. Beslutet om bygget blir av kommer i början på 2017. Men att prioritera enkelrum är en kostnadsfråga för landstingen.
– Alla nya vårdbyggnader där man satsar på enbäddsrum kräver mer yta, och kvadratmeter kostar pengar. Så då blir det en peng på det, säger Anneli Falk, projektledare för nya vårdbyggnader inom neonatologi på bland annat Sahlgrenska.