Stefan Löfvens resa till Vita Huset planerades innan Donald Trump i torsdags kväll gav världen sitt besked: Importtullar på 25 procent på stål, och 10 procent på aluminium. Nya jobb utlovades, samt att ”American steel” skulle bli ”great again”.

Vid sin sida hade Donald Trump vd:n för US Steel, David Burritt, som försäkrade att tullarna kommer bli ”great for the United States of America.”

Stefan Löfven och hans exportgeneraler: kusinerna Jacob och Marcus Wallenberg, och cheferna för Ericsson, försvarskoncernen Saab och lastbilsföretaget Volvo, är ungefär så långt åt andra hållet man kan komma: Sverige är starkt beroende av internationellt samarbete och frihandel. 

För Sverige är inte stål- och aluminiumtullarna framförallt en fråga för stålbranschen: Sverige exporterar stål för några få miljarder till USA. Svenska stålföretag tillverkar också en del stålprodukter i USA och kan på så sätt slippa undan delar av tullarna. Det handlar dessutom ofta om produkter som inte amerikanerna tillverkar själva, men som amerikansk tillverkningsindustri behöver.

”Handelskrig större hot än tullar”

Nej för Sverige är handelskriget, där EU och andra svarar med motåtgärder och allting trappas upp, ett större hot än ståltullarna i sig.

Hälften av Sveriges bruttonationalprodukt är export. Wallenbergsfären med bolag som Ericsson, Atlas Copco och Electrolux, har 90 procent av sin intjäning utomlands. Utan export är Sverige ingenting, som direktörerna uttrycker sig. Det är inte sant, men Sverige vore helt klart något helt annat utan export.

Till skillnad från USA. Kritiken är visserligen stenhård mot tullarna även i USA. Tillverkningsindustrin befarar stigande stålpriser, och det skulle betyda att jobb riskerar försvinna där. Stora delar av näringslivet är sammanflätat med utländska företag, på ett helt annat sätt än förr. 300 000 amerikaner jobbar till exempel i svenska företag, i USA.

Men på det stora hela kan många amerikaner, inte minst Donald Trump, ändå känna att USA klarar sig lika bra på egen hand.

I Sverige som litet land med stora exportföretag och massor med underleverantörer till dessa är det precis tvärtom. Många svenskar vet varje dag när de går till jobbet att det är kunder i andra länder än Sverige som i slutändan betalar deras lön. Och ett handelskrig gör det svårare för alla som har med andra länder att göra att tjäna pengar.

”Hotat med handelskrig länge”

Möjligen hade Stefan Löfven bjudit med någon ståldirektör på resan om den planerats efter Donald Trumps besked om ståltullar. Men hotat med handelskrig har han gjort länge. Och just Jacob Wallenberg, VD för Wallenbergs maktbolag Investor, uttryckte sig ganska hårt offentligt mot det redan i januari i Davos, då världseliten inom ekonomi och politik möttes.

Så det kan nog även efter Trumps framryckning i form av ståltullar vara viktigare för Stefan Löfven att ha med sig de allra tyngsta makthavarna, som familjen Wallenberg, in i Vita Huset.

Och, apropå krig, den svenska krigsindustrin är förstås också viktig. Svensk försvarsindustri samarbetar med amerikansk, och Sverige samarbetar med Nato. Och just nu försöker Saab sälja svenska skolflygplan till USA. Så inte konstigt att just Saab, som enda företag, är representerat av både sin ordförande Marcus Wallenberg, och vd Håkan Buskhe.

Men för Donald Trump är det ändå långt viktigare hur den amerikanska väljarkåren uppfattar honom än att Sveriges statsminister och exportindustri invaderar Vita Huset ikväll.

Argument som handlar om att amerikanska jobb påverkas av tullarna, exempelvis vid Volvos anläggningar i USA, kan möjligen bita i någon mån, men när det gäller att strida för svenska intressen, är utsikten till seger inte särskilt stor i Vita Huset ikväll.

Och om kriget kommer, det riktiga handelskriget, så har Sverige väsentligt mer att förlora på det än USA. Fortfarande.