– På min tid visades vädret i början av sändningarna och bara på fredagar. Men ganska snart hamnade vädret sist i nyhetsprogrammet och visades tre gånger i veckan, säger han.

Ritade egna kartor

Han berättar hur tekniken då var enkel. Mycket av prognoserna byggdes på egen analys. Vädret ritades upp på stora pappersark för hand med krita eller tuschpenna.

Han beskriver hur han inför en sändning tog spårvagnen upp till Fridhemsplan i Stockholm där Vädertjänsten låg för att samla in information. På ett block tog han anteckningar och tittade sen på olika kartor från Europa och Amerika.

– Jag utgick från Vädertjänstens kartor och det vakthavande meteorologen sa sen gjorde jag en analys och ritade mina egna väderprognoser.

– Det var mycket enkel teknik och väldigt lite datorhjälp på den här tiden, säger Leo Rannaleet.

Använde pekpinne

På frågan om väderprognoserna var lika säkra förr, säger han med ett leende att väderprognoserna stämde ibland och att prognoserna nuförtiden nog stämmer bättre överens med verkligheten än de gjorde då.

– Ibland stämde de. Men jag minns att folk var glada över att få höra vad det skulle bli för väder till helgen.

Handritade väderkartor användes in på 1970-talet, men nymodigheter som skjutbara väggar och kartkaruseller infördes och så småningom började meteorolog använda pekpinne.

Fick handla på krita på Systembolaget

Som TV-meteorolog blev han snart igenkänd och en offentlig person. Han minns särskilt en gång när han hade nytta av det.

– Det var när jag inte hade tillräckligt med pengar på Systembolaget. Då sa kvinnan bakom kassan att hon kände igen mig och att det gick bra att skriva ner det jag handlat på krita, skrattar han.

Trots att han slutade på Sveriges Television 1969 är han fortfaranade mycket intresserad av väder.

– Det finns ju ett enormt utbud av väderleksrapporter inte minst i appar i telefoner och på internet nuförtiden.

– Jag tittar åtminstone på väderleksrapporten en gång om dagen. Ibland kan det bli fyra gånger., säger han