Det är Svenska Dagbladet som avslöjar att den ens finns – en internrapport från Utrikesdepartementet som ska granska biståndsprocessen som fått undertiteln ”Resurserna som försvann”.

SVT begär ut rapporten och de handlingar som hör till den, men får ut materialet först bara minuter innan vi ska intervjua en av de ansvariga, expeditionschefen på utrikesdepartementet. Då är ändå inte hela rapporten med i materialet. En delrapport med namnet ”Risker för oegentligheter” sekretessprövas fortfarande av departementet.

Det är inga småpengar det handlar om. Sverige är en av världens största biståndsbidragsgivare, och UD hanterar en tredjedel av pengarna, eller runt 12 miljarder om året.

”Aldrig sett en utredning som den här”

Journalisten och författaren Jan Mosander har granskat svenskt bistånd i decennier och säger till SVT att den nu offentliggjorda rapporten är helt unik i sin kritik. Han välkomnar granskningen och hoppas att den nu tvingar fram både en riktig granskning av Riksrevisionen och åtgärder som gör skillnad.

– Jag har aldrig under mina år när jag har granskat UD:s biståndshantering sett en så kritisk utredning som den här. Det är första gången och då ska man vara tacksam att det har funnits någon på UD:s ekonomiavdelning som har haft mod och civilkurage nog att skriva ihop allt det här, säger Jan Mosander.

– Den här  misären har pågått i tiotals år på UD, också i högsta grad under den socialdemokratiska regimen. Men nu finns det tecken på att den här interngranskningen kommer att leda till att Riksrevisionen äntligen följer upp den förstudie som man gjorde kring detta för flera år sen, och som pekade på stora brister, säger Jan Mosander.

Få ärenden får godkänt

Trots tidigare kritik från både Riksrevisionen och även internationell kritik från OECD mot UD:s biståndshantering, och trots att departementet infört en rad åtgärder för att strama upp sitt arbete, så finns det enligt rapportförfattaren fortfarande stora och ibland systematiska brister i UD:s arbete.

– Jag har inte nått hela vägen fram, sade Gunilla Carlsson (M), förra biståndsministern, när hon fick frågor om rapporten i Expressens Bar & Politik på torsdagskvällen.

Som minister, sade hon, var hanteringen av bistånden i slutändan hennes ansvar.

– Och det var väldigt tydligt för mig, jag har sagt gång på gång att här finns brister som behöver åtgärdas.

UD: Inte förvånad över bristerna

Slutsatserna från rapporten är att det är alltför ineffektivt, ofta håller en för dålig kvalitet och att det brister i både dokumentation, uppföljning och intern kontroll. Utvärderaren har granskat ett 70-tal ärenden från de senaste två åren, och mindre än en tredjedel av dessa får godkänt. Men på UD tycker expeditionschef Fredrik Jörgensen inte att rapporten är så oroande.

– Det är ju en avvikelserapport, som i första hand tar upp det som inte fungerar. Jag tycker att det är en värdefull rapport. Den är bra för oss, när vi nu tar nya steg för att förbättra våra rutiner.

Men den innehåller också ganska allvarlig kritik?

– Ja, det gör den. Men det som vi hade beställt och det som vi har fått är en avvikelserapport. Den fokuserar på sånt som inte fungerar riktigt bra, och där vi måste göra nya försök att jobba vidare, säger Fredrik Jörgensen.

Är du förvånad över hur stora brister som avslöjas i rapporten?

– Nej, det är jag egentligen inte. Jag tycker att det är bra att man har genomlyst det här på ett noggrant sätt. Det finns mycket att göra det är alldeles uppenbart, men det är också en stor och komplex materia.

– Det viktigaste i allt det här det är ju att vi återkommande jobbar på det här sättet. Att vi genomlyser vår egen verksamhet kontinuerligt. Det finns ingen dramatik i att vi nu gör en utvärdering. Vi kommer att göra det återigen och jag kommer att få en ny rapport nästa år. Jag skulle säga att vi nu är halvvägs i att förbättra rutinerna. Vi kommer att lägga mycket tid på utbildning, och bättre arbetsbeskrivningar, och ett bättre datasystem, säger Fredrik Jörgensen.

”Uppenbart att det brister”

I rapporten framförs också misstankar om att UD:s hantering alltför ofta bryter mot både budgetlagen och myndighetens regleringar, och rapportförfattaren skriver också att risken inte är obetydlig att riksdagen får en alltför dålig redovisning av hur biståndspengarna på UD faktiskt har hanterats.

Magnus Walan är expert på biståndspolitik på organisationen Diakonia, och han har följt biståndshanteringen på UD i många år.

– Biståndet har lett till stora förbättringar på en rad viktiga områden i många länder, och det är oerhört viktigt att man hanterar biståndet bra, så att inte förtroendet för bistånd i sig sjunker. Det är uppenbart att UD brister i sin hantering, och det har ju också OECD påtalat.

Svidande kritik

Magnus Walan är inte helt förvånad över kraften i kritiken.

– Vi har länge vetat att UD inte haft tillräckligt med rutiner i sitt arbete, men deras arbete har inte granskats tillräckligt tidigare, det har av olika skäl stoppats och det tycker jag är mycket olyckligt, säger Magnus Walan.

Nu anser han att kritiken är så allvarlig att UD inte borde få hantera bistånd längre.

– Jag uppfattar att UD inte riktigt har tillräckligt bra personal och rutiner och policys, och inte heller möjligheter till utredning och uppföljning med mera. Det har däremot Sida. Därför vore det bättre om man flyttade över pengarna dit, säger Magnus Walan på Diakonia.