Mellan 1995 och 2015 har 17 statliga satsningar genomförts för att förbättra vård och omsorg för äldre, för totalt 20,2 miljarder kronor.

Satsningarna har bland annat handlat om att kompetensutveckla personal, säkra rekrytering och förebygga rehabiliterande åtgärder. 

En ny rapport, som gjorts av Äldrecentrum på uppdrag av regeringens utredare, visar nu att det finns flera brister med de satsningar som gjorts under de senaste tjugo åren.  

– Det har handlat om att de inte varit långsiktiga, inte fokuserat på de problem man upplever ute och det har varit kort tid att ställa om för att kunna göra någonting med de pengar man har, säger Susanne Rolfner Suvanto, regeringens särskilda utredare. 

Svårt att säga vilka effekter de haft

Något som är gemensamt för de statliga satsningar som genomförts är, enligt rapporten, att de inte har utvärderats ordentligt. Därför går det inte att säga vilka effekter satsningarna haft – eller hur de borde utformas i framtiden.  

– Det har varit väldigt korta insatser där alla haft en väldigt vällovligt syfte, men inte kordinerats med varandra. Man har inte kollat ”vad gjorde vi här, hur kan vi ta nästa steg”. Det har inte funnits någon utgångspunkt, säger Susanne Rolfner Suvanto.

– Man blir fundersam eftersom det också satsats väldigt mycket pengar på det här: Vad har hänt? Och det jag kan konstatera är att det är så lite som överhuvudtaget är utvärderat så att man kan följa det. Det är olika mått, olika mål.  

Man har satsat 20,7 miljarder, har man uppnått resultat som motsvarar medlen? 

– Det är det som är så svårt att säga. Eftersom det inte finns likartade mål och uppföljningar så finns det alltid en risk för att det inte heller varit kostnadseffektivt.

För kort tid att genomföra satsningarna

För kort tid för att planera projekt/utbildningar och för kort tid för att använda de medel som kommunerna fått i satsningarna vilket gjort att man fått arbeta efter en ”påtvingad” tidtabell är två andra brister rapporten tar upp.

Dessutom har satsningarna, enligt Susanne Rolfner Suvanto, inte alltid tagit hänsyn till varje kommuns individuella behov. 

– Man kanske redan har utvecklat ett demensteam och redan har en struktur för det. Får man då pengar för att bara utveckla det, men det kanske är något annat just den kommunen behöver arbeta med, så kanske man inte får del av pengarna. 

Positivt – men svårt att säga vad det lett till

Flera bra saker som gjorts och mycket hårt arbete säger Susanne Rolfner Suvanto att hon sett när hon granskat de statliga insatserna för vård och omsorg för äldre. Men det har brustit i uppföljningen, att behålla och ta hand om det som genomförts i satsningarna.

– Vi har en bättre vård och omsorg av äldre i dag än vad många vill påstå. Det man inte lyckats med är att ha någon form av utgångsvärde, att veta var vi är och vad det är vi vill bli bättre på.

Du säger att vården blivit bättre, samtidigt som du pekar på flera brister i de statliga satsningar som gjorts. Hur går det ihop, har man ändå lyckats?  

– Det är det som är så intressant när man ska titta på vad det är som skapat förbättring och utveckling, när man inte haft mätningar så vet vi inte vad det var som skapade det. 

Ny kvalitetsplan ska tas fram

Susanne Rolfner Suvanto har fått i uppdrag av regeringen att ta fram en ny nationell kvalitetsplan för vården och omsorgen av äldre.

Det som främst behöver satsas på är personal, säger hon. Att få mer personal att komma in och stanna i vården.  

– Men man måste vara ödmjuk. Vi är inte den första utredningen och långt ifrån den sista. Vi ska försöka peka på det vi inte vet något om – säga att om vi ska göra något så måste det få ta mellan 10-15 år. Och vi måste ta den tid det krävs att få någon form av utgångsvärde. Vart befinner vi oss nu – och vart vill vi nå.