Paketet är ganska stort, men samtidigt ganska lätt. Foto: Rebecka Haglund, SVT

Varför får Malin Fridström döda djur på posten?

Uppdaterad
Publicerad

Många skulle nog tycka att det var en smula obehagligt att få något dött skickat på posten, men Malin Fridström säger att det ”ibland är som julafton” att öppna paketen som kommer in till Naturhistoriska riksmuseet.

Malin Fridström är biolog och jobbar på Naturhistoriska riksmuseets avdelning för statens vilt, en avdelning där det på väggarna i ”verkstaden” bland annat hänger sågar, kastruller och anslag om hur obehaglig lukt kan undvikas.

Till skillnad från på många andra arbetsplatser så förvaras jobb-posten här i ett kylrum. Från en hylla hämtar Malin en välkyld kartong som hon sedan ställer ner på ett rostfritt undersökningsbord i verkstaden. Paketet är postat i Rosvik, mellan Luleå och Piteå, och innehåller ett okänt dött djur.

Om någon skulle skicka döda djur till mitt jobb så skulle jag nog tycka att det var ganska konstigt, hur tänker du?

–För mig är det ju vardag och ibland är det som julafton att öppna paketen, för det är lite spännande att se vad som kommer in, säger Malin Fridström.  

Fler paket när folk är ute i naturen

Att folk i från olika delar av landet postar döda djur till Malin är alltså inget konstigt, särskilt inte den här tiden på året.

– Är folk ute i naturen så brukar de oftast hitta fler döda djur, så då kan det ske en uppgång. Men sommartid kan djuren vara i lite sämre skick i och med att de legat ute i sol och värme, säger biologen.

LÄS MER: TV: Så postar du ett dött djur

På hennes avdelning får de normalt in mellan 400 och 600 djur av statens vilt årligen. De flesta paket innehåller däggdjur men nästan lika många är fåglar och skälet till att Malin och hennes kollegor får alla dessa paket står att läsa i jaktlagens 25:e paragraf:

”För att skydda utrotningshotade, sällsynta eller särskilt värdefulla djurarter och tillförsäkra vetenskapen och undervisningen djur av sådana arter får regeringen föreskriva att vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten.”

Stor samling kan växa mer

Statens vilt (se lista över djuren i faktarutan) måste därför skickas till Naturhistoriska riksmuseet eller lämnas till polismyndigheten som har ett ansvar att skicka djuren vidare till museet. Långt ifrån alla känner dock till lagen, vilket Malin Fridström beklagar.

– Det är ju jättebra att höra av sig till oss om man hittat något som man tror att vi kan vara intresserade av för det kan innebära ett stort tillskott till våra samlingar.

Naturhistoriska riksmuseets zoologiska samling består redan av fyra och en halv miljoner föremål, så är det verkligen nödvändigt att få in mer?

– Det blir rätt stora mängder och därför kan vi inte spara allt för varje djur utan kanske bara delar av skelett och skin, men samlingen är en förutsättning för forskningen och måste hela tiden berikas för att man ska kunna upptäcka förändringar i naturen, säger Malin Fridström.

Allt fler paket med småländska uttrar

De senaste åren har paketen med döda uttrar blivit allt vanligare.

– Exempelvis från Smålandstrakten kommer det många uttrar som har blivit påkörda, berättar Malin Fridström.

Att djuret dött av en påkörning går ofta att se men när dödsorsaken inte är lika enkel att avgöra kan Malin och hennes kollegor behöva röntga djuret.

– Där kan vi ibland se att djuret har blivit påskjutet och när det gäller havsörnarna, som gärna äter as, kan vi se att de har fått i sig ammunitionsrester när de har hittat slaktrester i skogen. 

Om inte heller röntgen kan avgöra vad som dödade djuret skickas det vidare till Statens veterinärmedicinska anstalt för obduktion.

LÄS MER: Om du hittar en död säl kanske du bör skicka den till Sara Persson

De här är djuren som tillhör statens vilt

Däggdjur:

Björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter och valar.

Rovfåglar:

Fiskgjuse, bivråk, örnar, glador, falkar och kärrhökar. 

Ugglor:

Tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla och slaguggla. 

Hackspettar:

Gråspett, vitryggig hackspett och mellanspett. 

Tärnor:

Skräntärna och svarttärna.

Övriga fåglar:

Fjällgås, storkar, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, kungsfiskare, blåkråka, härfågel och sommargylling.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.