Vad händer med ett samhälle där journalisterna tystas med hot och våld? Den frågan gäller i allra högsta grad Mexiko där 119 journalister mördats på grund av sitt arbete hittills under 2000-talet. Svaret är att medborgarnas möjligheter att informera sig om samhällsutvecklingen begränsas. Alla mexikanska journalister tvingas förhålla sig till begreppet självcensur – att veta vad du kan rapportera om och vad som är förenat med livsfara.
Våldet skapar tysta områden
I storstäderna finns fortfarande relativt livskraftiga medier men stora delar av landet har förvandlats till vad som ofta kallas för ”zonas de silencio” – tysta områden. Det handlar om våldsamma regioner där journalistiskt arbete blivit helt omöjligt. Där medier tystnar fylls tomrummet av bloggar och sociala medier. Men med otydlig avsändare och utan publicistiska riktlinjer vilket gör det svårt för befolkningen att skilja fakta från rykten och spekulationer.
Störst risk löper de journalister som undersöker den organiserade brottslighetens band till den ekonomiska och politiska makten. Det är för att dessa viktiga granskningar ska leva vidare som en lång rad internationella medier – däribland SVT – nu valt att samarbeta och fortsätta arbetet som våra mördade mexikanska kollegor påbörjat.
16 personer försvinner varje dag
Kriget mot drogerna har pågått i 15 år och resultatet är dystert. Uppemot 300 000 människor har dödats och 66 000 har försvunnit. Och våldet fortsätter att öka – 2020 kan bli det blodigaste året i Mexikos moderna historia och 16 personer försvinner i landet varje dag. Samtidigt är de mexikanska drogkartellerna mer aktiva än någonsin och det finns inget som tyder på att strömmen av illegala droger skulle avta.
Kriget mot drogerna är inte bara Mexikos misslyckande. Det internationella samfundet har inte gjort mycket för att stoppa flödet av vapen till de mexikanska kartellerna och penningtvätten i det globala bankväsendet fortsätter. Och så länge efterfrågan på droger är fortsatt hög och det finns stora pengar att tjäna kommer det alltid finnas någon som står redo att leverera.
Allt fler kräver legalisering
Nästan alla seriösa experter i Latinamerika anser därför att det behövs någon form av legalisering av droger för att komma åt den illegala ekonomins enorma vinstmarginaler. Och det rör på sig. I Mexiko antog senaten i november en lag som legaliserar personligt bruk av cannabis. Och i Colombia har en grupp senatorer lagt fram ett lagförslag om att staten ska köpa upp hela skörden av kokablad för att garantera böndernas inkomst och på så sätt underminera de kriminella gängen.
Men frågan om legalisering är fortfarande mycket kontroversiell på den internationella arenan. Inte minst USA – som lett och finansierat kriget mot drogerna under flera decennier – motsätter sig steg i den riktningen. Samtidigt har en rad delstater i USA redan genomfört egna legaliseringar. Och det återstår att se hur en ny president i Vita Huset väljer att positionera sig i frågan.
Kartellerna har en sofistikerad affärsmodell
Men en legalisering av droger räcker inte för att knäcka den organiserade brottsligheten i Mexiko. Det behövs ett helhetsgrepp som även tar sig an korruptionen inom statsapparaten, möjligheten att tvätta pengar i ljusskygga banker och den internationella vapenhandeln. Samt en förståelse för att dagens karteller är lösa nätverk med en sofistikerad affärsmodell – långt ifrån de toppstyrda organisationer som avbildas i tv-serier.
Nyligen fick vi även en påminnelse om att det är banden till de verkliga makthavarna som gör kartellerna så svåra att komma åt. När Mexikos tidigare försvarsminister Salvador Cienfuegos nyligen greps under ett besök i USA gav det rubriker världen över. Men efter att den mexikanska militären uttryckt sitt missnöje valde USA att lägga ner åtalet om narkotikahandel och penningtvätt och general Cienfuegos skickades tillbaka till Mexiko.