När man pratade med moderata partistrateger för ett halvår sedan var de fulla av tillförsikt: Sakfrågorna skulle ge Moderaterna valsegern den 11 september. Få regeringar i Sverige överlever dessutom sällan mer än två mandatperioder. Också det talade alltså till Moderaternas fördel.
Nu är allt mycket osäkert. Valet är långt ifrån avgjort, och opinionsläget är jämnt. En sak tycks dock vara klar: Moderaterna har inte valvinden i ryggen trots att valdebatten borde gynna partiet, med stort fokus på frågor som brottslighet, energi och bristande integration.
I stället tycks det höga förtroendet för Magdalena Andersson bära Socialdemokraterna genom valrörelsen samtidigt som valets stora sakfrågor inte alls verkar gynna Moderaterna utan snarare Sverigedemokraterna.
M-väljare lägger sin röst på SD
Kristersson kläms uppenbart från två håll här: På ena sidan Magdalena Anderssons höga förtroendesiffror med löften om hårdare tag och ekonomisk kompensation till hushållen. På andra sidan en alltmer självsäker Jimmie Åkessons med tydliga budskap om en tuffare politik. Moderaternas besked att samarbeta med SD kan också ha bidragit till att sänka tröskeln för M-väljare att i stället lägga sin röst på SD. Ulf Kristerssons egna insatser som partiledare kan också spela in.
Allt detta kommer att analyseras noga efter valet. Just nu växer oron i partiet över att valet ska utvecklas till en dubbelsmäll för partiet: Att Moderaterna både misslyckas med att ta regeringsmakten och att partiet dessutom förlorar positionen som största oppositionsparti.
Ett sådant scenario vore en mardröm för Moderaterna och Ulf Kristersson. Partiet ser sig som statsbärande och har inte haft regeringsmakten sedan 2014. Att misslyckas denna gång när förutsättningarna uppfattats som så gynnsamma skulle inte kunna betecknas som något annat än ett misslyckande.
Ännu värre skulle det vara att samtidigt degraderas till riksdagens tredje största parti. Moderaterna har i decennier varit Sveriges ledande parti på högerkanten och utifrån detta alltid gjort anspråk på statsministerposten. Det är inte alls lika självklart om SD tar över positionen som näst största parti. Kampen mellan M och SD i valrörelsens slutskede kan alltså få långtgående maktpolitiska konsekvenser.
Ny partiledare
Skulle Moderaterna förlora valet lär också Ulf Kristersson bytas ut. Moderaterna brukar inte ha något större tålamod med partiledare som inte levererar. I valet 2002 fick Moderaterna bara 15 procent av rösterna och dåvarande partiledaren Bo Lundgrens avsattes snart. Anna Kinberg Batra tvingades avgå till och med innan hon prövats i ett val.
Knappt två veckor återstår till valdagen och mycket kan hända på denna tid. Det vet vi från tidigare valrörelser. Kanske får Moderaterna hoppas att Socialdemokraternas hårda attacker mot SD i valspurten kan leda till att väljare ångrar sig till valdagen. Annars börjar det bli bråttom för Kristersson att åstadkomma den vändpunkt som kan öppna för en valframgång och samtidigt rädda hans eget politiska liv