SVT:s korrespondent Stina Blomgren. Foto: SVT

”Det här är vår sista chans”

Publicerad

Sexåriga Sidra Fadi Alkabra väntade på en båt som skulle ta henne till säkerheten på andra sidan havet. Men istället för båten kom militären.

Sidra Fadi Alkabra är sex år gammal och har håret i två långa tvinnade tofsar som hon snurrar med fingrarna när hon pratar. Det första hon berättar om är båtresan. Hur otroligt rädd hon var när hon tilllsammans med sin mamma, sina båda bröder och kusiner klättrade ombord i den första båten på en strand några kilometer utanför Alexandria. Det var natt och de såg ingenting, eftersom båterns lanternor var släckta.

– Båten gungade jättemycket och vi trodde att vi skulle drunkna, säger hon.

Hennes mamma försökte lugna Sidra och bröderna genom att säga att det snart skulle bli bättre. Några hundra meter ute i mörkret till havs skulle de plockas upp av en större, säkrare båt som skulle ta dem över Medelhavet under natten. På morgonen skulle de vara i Italien.

– Men det kom ingen säkrare båt. Istället kom militären och tog oss, berättar Sidra.

Flyktingar har skjutits ihjäl

Sedras mamma Ebtasam Essam säger att hon först trodde att de som bordade flyktingbåten skulle hjälpa dem. Att många i gruppen fick panik när de insåg att de gripits av militär, och att allt mod och hopp de samlat inför den livsfarliga överfarten var förgäves.

Bara några dagar tidigare hade en båt med syriska flyktingar sjunkit utanför den italienska ön Lampedusa. Det har också förekommit att kustvakt öppnat eld mot flyktingbåtarna och att flyktingar skjutits ihjäl.

I kaoset som uppstod när båten bordades föll en väska överbord. I väskan låg alla kläder som tillhörde båtens yngste passagerare Ward, 20 dagar gammal. Nu ligger Ward på den gröna plastmattan på betonggolvet i häktet klädd i en rosablommig flicktröja som han fått låna av en några månader äldre flicka. Wards far finns en trappa upp i det häkte där männen hålls inlåsta. En gång i veckan får barnen träffa sina pappor.

”Jag vill inte ta livet av mina barn”

– Jag är ingen dålig människa som är beredd att ta livet av mina barn, säger Sara Mahmoud som sitter bredvid Ebtasam på golvet med sin ettåriga dotter i knät.

– Du får inte tro att det är så. Men vi levde redan i döden. I Syrien såg vi döden så många gånger. Tillslut tänkte jag att om jag nu riskerat livet så många gånger för ingenting, då kan jag väl hellre riskera livet för någonting.

I häktet går dagen långsamt. Hela tiden piper telefoner – det är släktingar som hör av sej och frågar vad som ska hända. Kvällen innan har gruppen fått höra att beslutet om deportation är fattat.

Strax innan jag ska lämna häktet kommer Sara Mahmoud fram till mig igen.

– Du, det är viktigt att du förstår, säger hon. Vi är inga dåliga människor som riskerar våra små barns liv. Det här var inte vår första chans, det var vår sista.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Oro i Egypten

Mer i ämnet