– Det känns väldigt roligt. Det är ju lite speciellt, det kan man väl få skryta lite med kanske, skrattar hon.

Hon visar upp garnstället där det hänger rullar av tjärad hampa. Med hjälp av en stor vev som kallas för beting så tvinnas garnet ihop, sakta men säkert till ett starkt och säkert rep. Hon arbetar med repslagning på gammalt sätt, de har inga maskiner i Repslagarbanan.

”Finns ingen framtid”

Britt-Marie Samuelsson är inte bara den enda kvinnliga repslagaren i landet, utan även en av få som finns kvar. Hon är orolig för yrkets framtid och menar att det nog inte finns någon. När det inte fylls på med nya repslagare från den yngre generationen tror hon tyvärr att yrket snart är bortglömt.

– Man vet att man är en utav de få som finns kvar.

Varför repslagare?

Britt-Marie Samuelsson jobbade tidigare inom äldrevården där hon var undersköterska. Men efter att ha gjort en knäoperation kunde hon inte längre arbeta där, då det kunde vara tungt och slitsamt att hjälpa de äldre.

– Då fick jag höra att det söktes folk hit ut och då tänkte jag 'varför inte?', säger hon.

Sedan 2010 har Britt-Marie Samuelsson varit anställd under Varvshistoriska föreningen och arbetar som repslagare och guide på Repslagarbanan inne på varvsområdet i Karlskrona.

En av Europas längsta träbyggnader

Första gången hon klev över tröskeln in till Repslagarbanan kände hon sig överväldigad. Doften av tjära och den råa kylan slog mot henne direkt vid den lilla dörren.

– Det är nog som många andra känner, en sådan ”wow-faktor”. Man blir nog väldigt tagen från första början just för att den är så pass imponerande, säger Britt-Marie Samuelsson.

Banan är i stort sett intakt då ingenting har rörts sedan den byggdes år 1692. Det enda som har gjorts är insättning av fönster och elektricitet.

– Jag hoppas så klart att det ska få stå kvar så här. Att man får ha utställning och visa för gäster och turister. Den är ju unik i sitt slag och ingår i vårt världsarv. Det är ju Sveriges längsta och en av Europas längsta träbyggnader.