Det var i början av oktober som Richard Rävengård, 23 år, tillsammans med några vänner åkte till Turkiet på solsemester för att fira en vän som fyllde år. En resa som skulle visa sig sluta i katastrof för 23-åringen.

För första gången berättar nu Richard om vad han minns av händelsen.

– Jag minns ganska mycket. Det var sista dagen på resan och jag tänkte jag att jag skulle hoppa i vattnet en sista gång och så blev det som det blev. Jag kan inte förstå själv vad som hände, säger Richard.

Det som hände var att Richard dök i vattnet nära stranden på Kleopatra beach i Alanya och ska ha slagit i huvudet i bottnen.

– Jag simmade och kände bara att någonting gått fel. Jag försökte simma men benen fungerade inte. Jag försökte med armarna men det gick inte. Sen svimmade jag eftersom jag fick in så mycket vatten, säger Richard.

LÄS MER: Solsemestern blev en mardröm – allvarligt skadad utan försäkring

”Det var hemskt på sjukhuset”

Richard vaknade sedan upp på sjukhuset i Alanya och förstod först inte vad som hade hänt.

– Jag var förvirrad och fattade inte riktigt. Jag kunde inte prata med folk eftersom de inte kunde engelska så de kunde inte förklara vad som hänt, säger han.

Richards bäste vän åkte ner till Alanya för att hjälpa honom och förklarade vad som hade hänt. Richard hade fått en fraktur på ryggraden och behövde akut opereras. Men eftersom han inte hade någon hemförsäkring behövde han betala själv för operationen och även för att flygas hem till Sverige. En nota som skulle gå på 350.000 kronor, något som han inte hade råd med. 

– Det var hemskt att ligga där, både på grund av de som jobbade där och själva miljön, säger Richard.

LÄS MER: Insamling för skadade mannen: ”vill krama honom”

Glad över folks stöd

En insamling startades då på sociala medier för att hjälpa Richard och genom ett stort engagemang skänkte människor över 200.000 kronor vilket hjälpte Richard att komma hem till Sverige.

– Det var faktiskt fantastiskt. Jag trodde inte att jag hade så många kompisar och att folk skulle bry sig så mycket om mig. Det kändes ändå väldigt skönt trots allt, säger han.

Richard vårdades på Karolinska Institutet under en längre tid, något han inte minns mycket av. Efter ett tag fick han flyttas till en egen lägenhet i Stockholm där han bor nu. Ett liv som ser totalt annorlunda ut innan semestern som slutade i en mardröm. Richard är fortfarande totalförlamad från bröstet och nedåt och sitter i rullstol.

– Jag får hjälp med allting. Det känns jobbigt att ha gått från att vara självständig hela livet och kunna göra allt själv till att inte ens kunna torka sig efter att man gått på toa, säger Richard.

LÄS MER: Dykskadade mannen på väg hem till Sverige

Får inte tillräcklig hjälp

Han har fått beviljat nio timmars assistanshjälp varje dag men hade velat ha hjälp dygnet runt. Bland annat är han själv från klockan 17 till 21 på kvällarna och de timmarna kan han inte röra sig.

– Jag bara ligger och sover och väntar på att assistenten ska komma. Jag har fått trycksår för att jag inte kan röra mig. Jag försöker vara positiv, men ska jag vara ärlig så känns det skit, säger Richard.

Förutom problemet med att inte fått beviljat mer assistanshjälp har Richard problem att hitta boende i Stockolm. Där han bor nu kan han bara bo kvar i ett halvår till och efter det vet han inte var han ska ta vägen. Solna kommuns förslag har varit att bo hos en kompis, på vandrarhem eller att flytta hem till sin mamma i Karlskrona där han bodde tidigare.

– Det är helt idiostiskt. De vill bara bli av med ansvaret att hjälpa mig, säger han.

”Försöker ta en dag i taget”

Det är inte bara faktumet att Richard har blivit förlamad och inte längre kan ta hand om sig själv som gör att han mår dåligt. Problemet med assistanstimmarna och boendesituationen förvärrar hans tillstånd.

– Jag känner inte ens att jag har ork att göra grejer, ibland vill jag sova lite extra men måste handla och laga mat, säger Richard.

Nu hoppas han på att han ska få mer hjälp att hitta någonstans att bo och att han ska få beviljat mer assistanstimmar.

I slutet av december fyller han 24 år och han försöker ändå hålla sig positiv.

– Det blir säkert bättre, jag har mycket stöd från vänner och det känns underbart. Jag försöker ta en dag i taget, säger Richard.