I kortfilmen får vi följa tjejernas historia och höra deras syn på sådant som frihet, framtiden och tillvaron som asylsökande. Filmen har tjejerna gjort själva tillsammans med manusförfattaren Eva Sjöblom.

– Det är fantastiskt, för i början var de lite försiktiga och blyga. Undan för undan har de öppnat upp sig och lärt sig tekniken, att berätta med film och de har lärt sig språket väldigt bra under det här halvåret som vi har träffat. Så det har varit lyckosamt på många sätt, säger Eva Sjöblom.

Ingen självklarhet att gå i skolan

Muhaddese Mirzaie och Marzia Saberi är två av de sex tjejer som gjort filmen. De berättar om flykten till Sverige, som är en av de saker som tas upp i filmen. Under resan från Turkiet till Grekland blev flickorna och deras familjer rånade, illa behandlade och mordhotade.

– Och vi hade ingen mat och inget vatten. Jag var så hungrig och rädd, säger Muhaddese Mirzaie.

I filmen diskuteras också synen på flickor och kvinnor i Afghanistan.

– Inte alla föräldrar i Afghanistan är glada när en flicka föds. För flickor i Afghanistan är det ingen självklarhet att gå i skolan eller till exempel cykla eller jobba.

”Jag vill ha en bra framtid”

Flickorna går alla i åttonde klass på Åkerö skola i Leksand, bor i Siljansnäs och är asylsökande i Sverige men har fått avslag från Migrationsverket och riskerar att utvisas till Afghanistan – något som skrämmer dem mycket.

– Jag vill stanna i Sverige och ha en bra framtid, säger Muhaddese Mirzaie.