En av de ryska soldater som lyckades fly från tysk fångenskap och tog sig Sverige under andra världskriget var Konstantin Arzamasob. Han hamnade i ett av lägren för ryska krigsfångar i Abbortjärn, i skogarna utanför Smedjebacken.

På utställningen ”Man hörde dem alltid på långt håll – de sjöng när de gick genom skogen” av Maria Backman, som just nu visas på Meken i Smedjebacken kan, kan en inspelning med Konstantin Arzamasob höras, där han berättar om tiden i Abborrtjärn.

SVT Dalarna träffar Maria Backman i Abbortjärn där fånglägret låg på 1940-talet.

– Idén till utställningen och namnet på den kommer från olika uppgifter av äldre människor som bott här i området och har barndomsminnen från ryssarna, hur de kom gående i skogen i grupp och sjöng sovjetiska sånger, berättar hon.

Stenhögar rester av lägret

På lägret i Abborrtjärn tvingades de ryska krigsfångarna bygga vägar, jobba i skogen och med jordbruk. I dag finns det bara stenhögar kvar efter barrackerna och i stället för åkermarker växer nu skog på platsen. Genom intervjuer och sökningar i arkiv under de senaste fem åren har utställningen vuxit fram till formen den har i dag.

– Det är ett intressant arbete. Det växer ju mer man tar fram och det blir större och större, berättar Maria Backman.

”Min kamrat hade en rysk pappa”

Till utställningen i Smedjebacken kommer flera som växt upp i trakten, och som känner till delar av historien som utspelats där.

– Jag hade en kamrat när jag växte upp och hon hade en rysk pappa. Han for tillbaka till Ryssland efter kriget, berättar Marianne Carlsson som är en av besökarna. Hon växte upp i Smedjebacken, men hade inte koll på historien om ryssarna under uppväxten.

– Nej, jag märkte inget, berättar Marianne Carlsson som också tillägger att det inte är något som man pratat särskilt mycket om efter kriget. Och konstnären Maria Backman berättar att det är en okänd historia.

– Det tystades ner av staten, det var hemligstämplat. Dokumenten har varit hemliga i 70 år ungefär. Lägren har ju varit delar av storpolitiken och det tycker jag är otroligt intressant, att man faktiskt kan se Europeisk historia i det här lilla, lilla samhället, säger Maria Backman.