– Det är naturligtvis jättetråkigt att man hamnat i den situationen men när man är frikänd så är det svårt för staten att kliva in för då är man ju faktiskt frikänd. Då är det de vanliga vägarna som gäller för alla – som kommunen och socialtjänsten, säger Maria Strömkvist (S).

En dömd brottsling får ju hjälp att slussas ut i samhället igen genom frivården men en som är oskyldig får ingen hjälp?

– Om man döms för till exempel ett grovt våldsbrott så får man ju i fängelset en behandlingsplan för att man ska sluta med sitt beteende. Om du blir frikänd så är det ju svårt att säga att du ska sluta med ett beteende, då kan ju inte kriminalvården säga ”vi ska nog behandla dig lite ändå”.

Vad har du att säga till Taymaz som känner att han har berövats på till exempel sitt jobb på grund av ett brott som han enligt hovrätten inte begått?

– Jag förstår att han tycker att livet är mest pest efter det som hänt men om han nu är frikänd, ska då någon myndighet ringa runt till arbetsgivare och berätta det? Det är en svår fråga.

Många frisläppta beskriver tiden i häktet som väldigt tuff och ett skäl till psykisk ohälsa senare i livet, vad görs för att korta utredningstiderna?

– Vi har satsat mer pengar på polisen, på åklagarmyndigheten och hela rättskedjan för att det ska gå snabbare. Så att det, både för den frihetsberövade och naturligtvis för brottsoffrets skull, snabbare ska komma till ett avslut.