Industriarbetaren Anders i Borlänge om vardagen under pandemin – ”Vi kan inte jobba hemma”

Uppdaterad
Publicerad

Under pandemin har svenskarna gång efter gång uppmanats att arbeta hemifrån. Men för alla är det ju inte möjligt.

Anders Gustafsson är mekaniker i Akut Service-teamet på SSAB i Borlänge. För dem har vardagen rullat på nästan som vanligt under pandemin.

– Det har varit som vanligt, förutom att man inte riktigt vet hur man ska bete sig, berättar Anders Gustafsson.

Hos ståljätten SSAB i Borlänge arbetar ungefär 1 700 personer. Av de jobbar omkring 1 200 i produktion.

– Mycket har ju handlat om att fokusera på att hålla avstånd, tvätta händerna och så vidare och att inte ha så många personer på samma plats, säger Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB.

– Vi har försökt göra så att man bara är där man behöver vara för att göra sitt jobb och kommunicera med övriga via telefon eller digitala möten. Mycket har handlat om att påminna och kommunicera, fortsätter hon.

Lagkänslan ännu viktigare under pandemin

Anders Gustafsson och hans kollegor i Akut Service-teamet har som uppgift att så snabbt det går reparera om något stör produktionen på hela verket. Han berättar om hur vardagen varit för industriarbetarna under pandemin och om lagkänslan som kommit att betyda ännu mer under de senaste åren.

– Vi är så tighta i det här gänget, så vi umgås både på jobbet och på fritiden. Det har varit skönt att ha någon att umgås med, säger han.

Sedan pandemin drog igång har vi på SVT Dalarna tillsammans med fotografen Henrik Hansson speglat dalfolkets liv i projektet En ovanlig vardag. Nu återvänder vi till några av de personerna.

I klippet får vi följa Anders Gustafsson inne på SSAB  och höra om hur han förändrats under pandemin.

En ovanlig vardag i Dalarna – här publicerar vi era bidrag

Karin • Det som påverkat mig allra mest har varit att jag inte kunnat krama mina föräldrar! Och även om jag nu är vaccinerad så finns fortfarande avståndet där, det som tidigare var så naturligt med närhet är inte längre lika naturligt och jag saknar det.

Pinnat inlägg

Vi har nu levt med coronapandemin i nästan två år. Hur har den här tiden påverkat dig? Och vad har du förändrat i ditt liv som du tror att du kommer att ta med dig även efteråt?
Dela gärna med dig här i chatten!

Du kan också maila dina bilder eller filmer till oss på dalarna@svt.se eller kontakta oss i sociala medier (Facebook: SVT Nyheter Dalarna, instagram: @svtdalarna) så lägger vi till dem här i flödet.
Här finns mer utförlig info om vad som gäller med bilder och hur du gör.

Seman • Tycker inte att pandemin har påverkat mig och maken så värst mycket. Vi är pensionärer, bor i glesbygd, har jakt och natur som intresse så vi har kunnat leva så gott som vanligt. Umgänget med familj, grannar och bekanta har inte heller varit något problem, träffats utomhus när väder & vind tillåtit, annars inomhus både till vardags, helger och högtidsdagar med hänsyn och på behörigt avstånd. Förändringarna består av digitala möten, mer e-handel och den fysiska veckohandlingen har skett i samband med butikens öppnande kl 06.00 då det har varit få kunder i butiken. Vi har inte haft några symtom och har tacksamt tagit emot alla tre ”doserna”.

vc • Jag lever mer isolerat. Bra på många sätt.
Jag hoppas att det där med smittskydd, avstånd, munskydd, handsprit, plexiglas i kassorna m.m. kommer att finnas kvar efter epidemin, vilken verkligen inte är över ännu.
I Japan och andra länder i Östasien är de betydligt duktigare när det gäller smittskydd. Lösgodis, självservering typ buffeer o.likn. smittorisker är inte tillåtet.

Carina • Jag har det bra ändå. Använder munskydd, handarbete och träffar människor ute eller per telefon. Motion med cykel blir det mer av i vår. Så coviden gör inte livet svårare bara förändrar lite.

Ole • Jag kännar att min frihet är begränsat, jag är nästan inte mera tillsammans med andra socialt, och jag saknar de stora loppisar på sommaren.

Jessica • Jag har inte ändrat mitt sätt att leva så mycket. Går till mitt jobb, veckohandlar mat och sen är jag mest hemma och grejar med mitt hus och min tomt. Sol och bad på sjön i somras och nu lite skoterturer och grillning när vintern är här. Har aldrig haft så stort umgänge och resor är inget intresse mer än inom landet isf. Ser folk runt omkring som nästan får panik när man inte får leva som man brukar. Tänker mest att det är synd om folk som inte tar vara på denna tid till reflektion och återhållsamhet. Jessica

3 sprutad Dalmas • Ja pandemin har nog ändrat mig, sånt som var roligt innan, är inte lika kul längre "kanske omedvetet" det har liksom dämpat en... Men det kommer bättre tider fram över... 🌞⛄

Nisse • Har inte brytt mig och tänker inte göra det heller.

Pernilla • Pandemin har inneburit en massa oro, elände och förändrade sätt att umgås. Men det finns också saker som varit bra för mig, mitt i allt det hemska. Bland annat att jag har tvingats dra ner på tempot i livet lite. Välbehövligt faktiskt.

AVSLUTNING MED VIGSEL UTAN ANHÖRIGA, SVARTNÄS
FOTO: FRU M


Tycker nog att 2020 avslutades på ett bra sätt. Jag och min sambo gifte oss i Svartnäs kyrka. Vi, prästen, kantorn och kyrkvaktmästaren var de enda närvarande. 

I övrigt har inte året ändrat så mycket. Bor man, som vi, i skogen träffar man inte så mycket folk. Men kan sakna handslag, krama en vän man inte sett på länge osv.

I mitt jobb (inom hemtjänsten)- är det tungt att möta alla ensamma, gamla och inte kunna ge dem en kram eller klapp på handen och inte heller kunna svara på när allt är över. Man ser ut som om man jobbar på kirurgen med alla munskydd, visir, förkläden och handskar. 

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

En ovanlig vardag – SVT Dalarna dokumenterar dalfolkets vardag under coronapandemin 2020

Mer i ämnet