– Många i min generation har inte växt upp. Det är många som idag är konstnärer, bibliotekarier och journalister och tar med sig det här i konsten, i biblioteket här till exempel och på kultutrsidor i tidningarna. Så vi börjar bli finkultur, ta mig tusan!

Knappast skulle man väl beskylla Tobias Sergel,  Fritz von Dardel eller Carl Larsson för att ha sysslat med skräpkultur men dessa herrar ägnade sig faktiskt åt en form av tidiga serier och sen har utvecklingen rullat vidare.

– Det började med konstnärer som gjorde annat och har nått till den ganska stora industri som den ändå är i dag, även om vi har lång väg till hur det ser ut i U.S.A och Japan.

Egentligen är det två utställningar i en. En om svensk seriehistoria och en som riktar in sig på hur s.k. flickserier ändrat sig över tid. Könsrollstänkandet i tidiga flickerier upplevs en smula förlegade i dag men Daniel Gustavsson vänder sig bestämt emot att serier skulle överföra felaktiga värderingar: 

– På 50-talet så trodde man att om man läste serier så blev man tjuv, rånare, homosexuell rent utav. Hela den här överföringsmodellen håller inte riktigt. I många serier i dag finns det mångdimensionella karaktärer med djupa värderingar precis som i en diktsamling. Och så finns det motsatsen och det behöver inte vara fel det heller.