I början av september 2015 sprids bilden av en treårig pojke som livlös sköljts upp på en strand i turkiska Bodrum. Bilden på Aylan Kurdi går som en chockvåg över hela världen, inte minst i det svenska samhället.
Ingen kan blunda för de fruktansvärda konsekvenser som drabbar människorna som flyr för sina liv i gummibåtar över medelhavet.
29 september sänds galan Hela Sverige skramlar, som ska samla in pengar till flyktingar. Biljetterna säljer slut på tre timmar. Svenskarna skänker över 40 miljoner kronor.
Maria Westin från Gävle är en av många som bara måste göra någonting. Som inte längre kan se på medan barn drunknar.
”En självklarhet för Sverige att hjälpa flyktingar”
Hon bestämmer sig för att åka till den grekiska ön Samos för att hjälpa flyktingar på ön. Hon startar en insamling i Gävle. Pengar, receptfria läkemedel, modersmjölksersättning, kläder och skor väller in. Över 50 000 kronor och 120 kilo förnödenheter samlas in på bara någon vecka.
Jag jobbar som reporter på lokaltidningen Arbetarbladet och följer med Maria till Samos för att rapportera om hjälpinsatsen.
Där och då, några veckor i september hösten 2015, var det en självklarhet i Sverige att hjälpa flyktingar på väg mot Europa.
I dag publicerar SVT Gävleborg en intervju med Erik Süss från Gävle som var på Lesbos och hjälpte människor i flyktinglägret Moria på ön.
– Jag tycker det var hemskt i Moria när jag var där 2015 och då var det några tusen personer där. Det går inte att föreställa sig hur det är nu, säger Erik Süss till SVT Gävleborg.
Ungefär 20 000 personer bor i lägret i dag.
I dag finns en hotbild mot hjälparbetare på ön då en mindre grupp högerextrema utsatt volontärer och journalister för attacker – något som gör att Erik Süss inte vill återvända.
– Inga volontärer bör åka tillbaka nu när säkerheten inte kan hållas, säger Erik Süss.
”Möts av stängda gränser och vattenkanoner”
I slutet av februari 2020 öppnar Turkiet gränsen mot Europa för flyktingar och migranter i landet och en ström på tusentals personer rör sig från Turkiet mot Grekland.
Men våren 2020 möts de inte av sjöräddare utsända för att dra upp folk ur havet. Nu möts de av stängda gränser och vattenkanoner.
Grekland vill inte släppa in dem som kommer till landet och Turkiet vill inte låta dem komma tillbaka. Vid gränsen trappas våldet upp från både Grekland och Turkiet. UNHCR uppger att tårgas och chockgranater använts för att stoppa flyktingarna. Många som tar sig in i Grekland frihetsberövas.
EU uttalar sitt stöd för allt som Grekland gjort vid gränsen och svenska politiker sluter upp kring att Europas yttre gräns ska vara stängd.
Jag var på Samos hösten 2015, när alla ville hjälpa. När vi skulle ”öppna våra hjärtan”. Jag var där 2016. Redan då hade de flesta frivilliga hjälparbetarna åkt hem. Grekland var lämnat åt sitt öde med överfulla flyktingläger.
Nu har Grekland stöd i Europa igen. Ivrigt påhejade att hålla EU:s yttre gräns stängd.
Det är en annorlunda värld – det är ett som är säkert.