Majs pappa var vattenrallare och familjen flyttade runt dit jobben fanns. Både han och Majs storebror Sten arbetade på bygget av Sandöbron vid Ångermanälven.
Hon och en kamrat var ute i trädgården den ödesdigra dagen 1939.
– Så får vi höra detta väsen som blev och jag säger ”var det Sandöbron som rasade?”. Sedan så skrattade vi för vi tänkte ”herregud den kan ju inte rasa”, minns Maj Astby.
18 män miste livet
Men Maj hade haft rätt, den 264 meter långa träbåge som utgjorde gjutform för den nya bron hade gett vika. Arbetet med gjutningen pågick för fullt och många arbetare följde med ner i raset. 18 män dog och många skadades.
En av dem som inte kom hem den dagen var hennes storebror Sten. Han blev 23 år gammal och hans kropp hittades aldrig.
– Nej han ligger kvar här. Han och en till. Jag tror att han är från Frånö.
Pappa jobbade vidare på bygget
Majs pappa, Rickard Eriksson, klarade livhanken, hans skift hade inte börjat.
– Han låg hemma och vilade för han skulle gå på nattskiftet den där kvällen. Min bror hade gått ut på jobbet till klockan två. Det måste vara oerhört jobbigt för pappa jobbade ju tills bron var färdig. Den invigdes 1943 och pappa var med här hela tiden. Han jobbade på den här bron då och visste att hans son låg under där.
Maj vill se minnesmärke
Maj Astby har bott i Hudiksvall i nästan 60 år. Redan för 30 år sedan skrev Maj Astby ett brev till byggherren Skånska Cement om att ett minnesmärke borde finnas på olycksplatsen. Men hon fick inte något svar. Nu åttio år efter katastrofen ställer Maj sitt hopp till Kramfors kommun
– För min del skulle det räcka om ni gjorde en snygg tavla med namnen på dem som omkom vid olyckan, säger Maj Astby.
Kramfors kommun undersöker nu möjligheten att kunna uppfylla Majs önskan.