Det nationella projektet med svenskundervisning har kommit till för att flera vikarier med utländsk bakgrund, som både har formella meriter och rätt personliga egenskaper, inte har kunnat få fast jobb på grund av att de saknar språkkunskaper.

– Vi ser i ansökningarna att många har en bra även akademisk examen från sitt hemland, och ibland är det bara svenskan som saknas, säger Agneta Alenäs, personalhandläggare på Halmstadanstalten.

Behöver kunna formell svenska

I Halland har man under lång tid haft fokus på att öka mångfalden i personalgruppen.

– Det är något vi har arbetat länge och väldigt aktivt med. Vi är ju en del av samhället och jag tycker att den personalgrupp vi har ska spegla övriga samhället, säger Kenth Ahlin, kriminalvårdschef i Halmstad.

En svårighet för att få det att funka i praktiken har varit de språkkrav som ställs på dem som jobbar inom kriminalvården. För att arbeta som kriminalvårdare behöver man kunna en bra formell svenska, som att kunna läsa en dom, eller att förklara beslut och delgivningar.

– Det är viktigt att kunna både det talade och skrivna skriva överklaganden och annat, säger Kenjić Nenad, kriminalvårdare i Halmstad.

”Det är viktigt”

Han kommer ursprungligen från Bosnien, och har bott i Sverige i 24 år. Trots att han själv inte behövde någon svenskundervisning när han började jobba som kriminalvårdare välkomnar han satsningen.

– Jag tycker faktiskt att det är viktigt, och det underlättar inom vårt vardagliga arbete. Det är inte bara svenskar som hamnar hos oss på anstalten, utan det är många som kommer från andra länder, och det underlättar jättemycket om man kan språk, säger Kenjić Nenad.

Och förhoppningen inom Halmstadanstaltens ledning är stor.

– Vi vill gärna satsa på det, för att vi ser att det stärker personalgruppen jättemycket när vi har en mångfald, och att man kan olika språk, säger Agneta Alenäs.