Var fjärde plats har försvunnit från svenska äldreboende under 2000-talet och de äldre bor kvar allt längre hemma. Men det är inte alla som vill bo hemma till varje pris. En av dem är 95-åriga Asta Svensson i Ljungbyhed utanför Klippan.
Asta är en riktig sångfågel, men under en lång period var det inte många som fick höra hennes sång. Hon bodde hemma själv och började känna sig allt mer ensam och otrygg.
– Hon var ledsen och ringde och grät. Antingen fick jag ta det på telefonen eller köra dit, säger Bengt Svensson som är Astas son.
Besvär med hjärtat
Asta har också besvär med hjärtflimmer, kärlkramp, hörseln och ryggen och så diabetesen som ibland påverkades av att hemtjänsten kunde bli sen med mat om dom fick annat larm.
– Det var en hemsk tid. Jag led, säger Asta Svensson.
Och det skulle bli värre. Asta får en hjärtinfarkt och när hon kommer hem från en tid på korttidsboende trillar hon.
– Då kunde hon inte komma upp och kom in under sängen och visste inte var hon var. Hon förstod heller inte hur hon skulle larma. Då fick vi ta i på allvar, säger Bengt Svensson.
Den då 94-åriga Asta ansöker om en plats på särskilt boende. Enligt socialtjänstlagen ska varje person få en individuell behovsbedömning och ett särskilt boende ska man beviljas om en skälig levnadsnivå inte kan uppnås i hemmet.
Fick avslag
Kommunen avslår Astas ansökan och istället erbjuder man att hon kan få fler hemtjänsttillfälle.
– Men det hade inte hjälpt ju. De är ju bara inne och vänder, det får man inte mer sällskap av eller bättre ordning på saker och ting med, säger Bengt Svensson.
Allt handlar om en bedömningsfråga, menar Stefan Lidberg, chef för socialförvaltningen i Klippans kommun. Det man ska bedöma är vad som egentligen är en skälig levnadsnivå. För att få stöd och svar till den frågan får man ofta vända sig till andra ärende och domar.
– Man får se på de ärende som har avgjorts i Förvaltningsrätten och Kammarrätten.
Var gränsen ska gå?
– Ja, det kan man säga, var gränsen för skälig levnadsnivå ligger.
Familjen överklagade
Och så börjar Astas kamp och blir ett av de fallen som kanske får avgöra något annat i framtiden.
Familjen överklagar till Förvaltningsrätten som går på kommunens linje. Sen Kammarrätten som ger dem rätt. Kommunens beslut rivs upp. Runt åtta månader efter ansökan till kommunen flyttar Asta in på Ljungbygården.
– Det är en sådan lättnad. Jag har det så bra här, de är så snälla mot mig, säger Asta Svensson.
I framtiden kommer man som äldre kunna vara hemma allt längre och också ännu sjukare. Åtminstone om man ser till Region Skåne nya hälso- och sjukvårdsavtal med de skånska kommunerna som man förväntar skrivas under och träda i kraft i höst. Då ska man i större omfattning och mer avancerat kunna vårdas hemma.
– Det är både positivt och negativit. Det är positivt om man vill vara kvar i sin hemmiljö. Det kan vara negattivt att sjukhusmiljön kan bli väldigt sjukhusbetonad, säger Stefan Lidberg, förvaltningschef i Klippans kommun.
Asta är väldigt nöjd över att få ha kommit till Ljungbygården, inte minst för att hon nu kan få ännu fler åhörare till sina sångstunder.
– Jag brukar sjunga för mina matgäster här ute i matsalen. De säger: sjung för oss Asta!, säger Asta och skrattar och tar ton.