– Jag är ett fotbollsproffs, en fönsterputsare, en astronaut – har du något problem med det? När de två skådespelarna i mitten av klassrumscirkeln skanderar allt det är så sprider sig skrattet. De får snart med eleverna på noterna och fjärdeklassarna lämnar sina stolar och hittar på egna superkrafter. Föreställningen är en del i ett projekt som handlar om att våga rucka på normer och klassrummsgrupperingar. Att våga leka med vem man är och vem man kan vara.
– Det är inte alltid man har utrymme att få vara, eller tillåtas vara, den man är. Att man har den platsen. Så ifall vi kan göra den platsen lite större, ja det kan man bara vinna på, säger Helena Thornquist som är en utav skådespelarna. Projektet görs tillsammans med organisationen Friends. Tanken är att man ska prata vidare om respekt och tolerans ute i klassrummen, även när föreställningstimman är slut.
– Vi utmanar normer och vi hoppas på att bidra till en skolmiljö där man verkligen uppmanas att få tillgång till så många jag som man bara kan, som man har i sig själv, säger Helena Thornquist.
Vuxna som förlorar fantasin
Men efter föreställningens slut, när lappar med hemliga identiteter klippts itu och när barnen har fått prova att byta ut sina namn och åldrar, så är det flera som tror att de har bättre förutsättningar för att vara allt de vill än vad många av dem som passerat vuxensträcket har.
– Jag känner att jag måste passa på att använda min fantasi, för när man blir vuxen så förlorar man den, säger Wilma Donnerhag.
Varför är fantasin bra?
– För att om man vill något så kan man göra det.
Vad säger du, är det svårare att vara vem man vill när man är vuxen?
– Ja, man kanske inte fantiserar lika mycket. Man har den fortfarande kvar och man kan använda den, fast det blir lite svårare, säger Saga Hertzberg.
Finns plats för många olika jag
Fantasi och verklighet. Vem man är och vem man vill vara. Bland klassrumsstolar och engelskaglosor så verkade de flesta tycka att det finns plats att vara sig själv – på flera sätt.
– Det är bara att använda fantasin, säger Saga Hertzberg.
Vågar man alltid det?
– Ja jag gör det. Jag är modig, säger Basma Al-Alaq.