Det här handlar om en väldigt svårt funktionshindrad 9-åring. Han har bland annat bilateral spastisk cerebral pares (CP), mycket svår epilepsi med risk för kramper dag som natt, samt en svår utvecklingsstörning utan förmåga att kommunicera. Han är rullstolsburen och kan liggande inte vända sig själv. Intag av föda sker främst genom sond.

”Blivit två år äldre”

Tidigare har pojken fått assistanshjälp drygt 172 timmar i veckan. Försäkringskassans motiv till att ändra det till 145 timmar är att förra bedömningen gjordes när pojken var 7 år. När han nu är 9 år så menar de att vårdbehovet på grund av detta minskat och glidit över till ett större föräldraansvar.

Dessutom anser de alltså att assistansen kan minskas eftersom pojken, enligt dem, inte har något behov av att kommunicera med andra.

Förvaltningsrätten, däremot, lutar sig mot ett medicinskt intyg där det slås fast att pojken är i behov av social interaktion.

Livshotande tillstånd

På grund av att hans CP-skada kan utlösa svåra spasmer har han numera fått en medicinpump inopererad. Det är viktigt att det hela tiden finns något till hands som vet hur pumpen fungerar. Annars kan pojken hamnar i ett direkt livshotande tillstånd.

Förvaltningsrätten dömer nu således att 9-åringen ska återfå sin tidigare omfattning av assistansen, alltså 172 timmar.