När Malin Johansson och Lena Stålfelt tog över driften på Östra Arådalen för några år sen  upptäckte de att mycket behövde renoveras. Förra sommaren byttes spåntaken på flera byggnader ut.

– Taken var ju i så dåligt skick att vi inte vågade gå på det när vi skulle byta, säger Malin Johansson. Vi var tvungen att lägga ut bräder för att gå på.

Gör ni allt själva?

– Ja, det gör vi, säger Lena Stålfelt. Jag lärde mig lägga spåntak av Malin, och sen har jag utbildat mig till timmerman, så förra årets renoveringar kunde jag hålla i själv.

Östra Arådalen har använts som fäbod i många hundra år och är en av få fäbodar i länet som brukas på ett traditionellt sätt. Här hålls djur och Malin och Lena tillverkar ost som de lagrar i jordkällaren. Den var också på väg att rasa in, så där byttes stockar och tak förra sommaren.

Om några veckor, när korna lämnat fäboden är det dags för nästa projekt, stockbyte på lagårn. och det är viktigt att metoder och material är traditionella:

– Såna här granar som lagårn är uppbyggd av är verkligen fjällnära skog, säger Lena. Det är jättekul som timrare att hålla på med  när en stock kanske är tio-tolv centimeter i ena änden och 35-40 centimeter i den andra.

Fäboden ligger i ett område som är av riksintresse för kulturmiljövården, och för Malin är det viktigt att det hålls levande och används.

– Det har sin plats i den svenska historien, säger hon. Det vore sorgligt om ingen längre visste vilka det var som ristade in sina namn på väggarna. Det är viktigt att det finns kvar för att kunna förstå vad vi är för några i Sverige.