För tre veckor sedan friades Östersunds kommun från skuld för att tiotusentals kommuninvånare blivit magsjuka av parasiter i dricksvattnet. Åklagaren Lars Magnusson har nu överklagat domen, och kräver fortsatt att kommunen ska betala sex miljoner kronor.
-Jag tycker att dricksvattenföreskrifterna är ganska klara med vilka skyldigheter som finns. Det står vilka hot man ska skydda sig mot, och där nämns parasiter, säger han.
Tingsrätten ansåg inte att det fanns tydliga regler om hur kommunen skulle skydda sig mot parasiten Cryptosporidium.
För att målet ska prövas i hovrätten måste domstolen meddela prövningstillstånd.
Östersund drabbades under hösten och vintern 2010 av ett stort cryptosporidiumutbrott. Enligt en rapport från Livsmedelsverket orsakade det otjänliga vattnet 27 000 sjukdomsfall.
Samhällskostnaderna för utbrottet uppskattades till 220 miljoner kronor, givet att 45 procent av de exponerade invånarna insjuknat.
Enligt rapporten hade en majoritet av de utfrågade i någon grad påverkats av utbrottet. Alla fick koka dricksvattnet i tre månader. Många upplevde en ökad arbetsbörda och tvingades lägga om eller helt avstå från vissa arbetsuppgifter.
Näringslivet påverkades i stor utsträckning.
Ett flertal olika arter av Cryptosporidium finns beskrivna varav främst två, Cryptosporidium hominis och Cryptosporidium parvum, är förknippade med infektion hos människa.
Sjukdomen finns över hela världen. Mikroorganismen identifierades första gången hos människa år 1976, och det första kända utbrottet rapporterades 1984.
Urdjur
Cryptosporidium är ett så kallat urdjur, protozo. Cryptosporidium måste ha en värd (människa eller annat djur) att föröka sig i. Ingen förökning sker fritt i miljön. Människa, nötboskap (särskilt kalvar), lamm och andra djur kan vara reservoarer. Smittämnet utsöndras i så kallad oocystform med avföringen och smitta sker framför allt via fekalt förorenat vatten eller via födoämnen. Smitta från person till person genom direkt och/eller indirekt kontakt kan också förekomma.
Infektionsdosen, det vill säga den minsta mängd av smittämnet som behövs för att få infektionen, är liten.
Symtom och komplikationer
Sjukdomsbilden karaktäriseras av vattniga diarréer, buksmärtor, illamående, huvudvärk och feber. Kräkningar är mindre vanliga, framför allt hos vuxna. En del smittade får inga symtom alls. Komplikationer är ovanliga men om patienten har nedsatt immunitet (som vid aids) kan diarrén vara livshotande.
Källa: Smittskyddsinstitutet
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.