Björnen må vara Härjedalens officiella landskapsdjur, men frågan är om inte myskoxarna har ett ännu större symbolvärde för härjedalingarna.
I Skandinavien har egentligen myskoxarna varit utdöda sedan den senaste istiden, men de överlevde på Grönland och de som inplanterats i Norge härstammar därifrån. Hösten 1971 invandrade en flock till Sverige från norska Dovre.
Myskoxarna i Härjedalen frodades under några år, men en bit in på 2000-talet såg det dystert ut.
– Som minst var de nere i fem stycken som rörde sig ute på fjället, berättar Mats Eriksson på Myskoxcentrum.
Hotas av inavel
Inaveln gjorde att djuren inte kunde fortplanta sig längre och det var lätt att inse vad som skulle hända i förlängningen. Ett Härjedalen utan myskoxar skulle liksom bli en knäck för självbilden och år 2009 öppnades Myskoxcentrum i Tännäs bland annat med den uttalade målsättningen att, genom att föda upp en stam i hägn, kunna rädda de vilda djuren.
– Våra djur kommer från Tromsö och genetiskt är de väldigt annorlunda jämfört med den vilda stammen, säger Mats Eriksson.
Myndigheterna ger däremot inte Härjedalens myskoxar någon större prioritet. Arten är formellt utdöd i Sverige och därför ser man ingen större anledning att rädda stammen.
En lyckad utplantering
Trots att formalian är aningen svårforcerad så har man lyckats bättra på den vilda stammen med djur som funnits i fångenskap. Några har kommit från djurparker, och Myskoxcentrum har samtidigt haft en liten men framgångsrik roll.
– Projektet ”Rädda myskoxen” fick en ung ko som fötts här i hägnet. Hon har till och med i dag fött tre kalvar. Just nu är den vilda stammen uppe i elva djur. Å ena sidan är det en klar förbättring, å andra sidan behövs det väldigt lite för att det ska tippa över och hela flocken utplånas.
Just nu finns det två årskalvar i hägnet i Tännäs. De ska lämnas över till ett hägn i Nordnorge.
Hoppas på fler invandrare
I Norge finns det annars ett par hundra myskoxar som rör sig i det fria. De är ättlingar till dem som hämtades från Grönland och där finns det så många att de inte hotas – men de får hålla sig inom ett bestämt område. Den som hamnar utanför skjuts.
– Vi har ju hela tiden hoppats på ett fler ska invandra till oss. Här är de välkomna. Men än så länge har det bara hänt en gång och det var alltså på 70-talet, förklarar Mats Eriksson.