Det är kväll på HVB-hemmet på Frösön. Javad Rezai lagar mat i det gemensamma köket. Det blir afghansk och persisk mat. Javad hinner springa upp till Seyed Meysam Husseini som har sitt rum en trappa upp.

– Jag älskar att dansa, säger Meysam och sätter den svarta flugan på plats.

”Vill inte bli halshuggen”

De pratar om talibaner och IS och om att ständigt bära på en oro – en rädsla.

– Jag vill inte bli halshuggen och att man filmar det och skickar till min familj, säger Meysam.

– Jag tänker att om jag inte får stanna i Sverige så är det bättre att göra det här.

– Hjärtat slår så hårt hela tiden. Hjärtat dunkar när det man drömmer om kanske inte blir av, säger Javad.

De känner väl till den facebookgrupp där afghanska ungdomar pratar om att ta självmord, att det kan vara bättre att göra det i lugn och ro i Sverige .

– Det är inte bara jag, säger Meysam, och fortsätter:

– Jag har kontakt med många afghanska ungdomar som är trött på livet. Vi träffas på stan och på facebook. Ni är så snälla här, men det dör folk varje dag i Afghanistan.

Se inslaget från HVB-hemmet här: Meysam och Javad ber afghanska ungdomar att hålla ut

De har båda varit 13 månader i Östersunds kommun och går i skolan. De delar samma upplevelser. De berättar om färden med gummibåten mellan Turkiet och Grekland, om flykten genom Europa.

– Vad ska jag säga, säger Meysam och tittar tyst på sina händer.

– Jag var mycket rädd. Jag kan inte simma. Flykten var svår, men det är värre nu med oron. Vi behöver hjälp.

Sverige har skrivit under ett avtal med regimen i Afghanistan. Fler ungdomar ska skickas tillbaka samtidigt som Afghanistan får biståndspengar. Pengar som ska gå till bland annat boende till de ungdomar som flygs till Afghanistan. Meysam är övertygad om att regimen bara tar pengarna och struntar i de afghaner som skickas hem.

”Ni kan sälja oss ”

– Avtalet mellan Afghanistan och EU gör att Jag känner mig som en vara, säger Meysam. Ni kan sälja oss till presidenten som bara vill tjäna pengar.

Enligt Svenska Afghanistankommittén får ungdomarna det svårt. De ses som svikare och det finns stor risk att de rekryteras av talibanerna. Många av ungdomarna har ingenstans att ta vägen. Deras familjer har flytt till Iran eller Pakistan.

– Jag kan inte ha någon kontakt med min familj som är kvar  i Afghanistan, säger Javad. Jag skulle vilja berätta hur jag har det. Men det går inte.

Vill träffa sin mamma

Meysams familj har flytt till Iran och han kan ringa dem ibland.

– Men det är svårt för de måste byta sim-kort väldigt ofta. Jag vill träffa min mamma igen, men om jag åker till Afghanistan vet jag att jag aldrig får träffa henne. Vi  kan vänta 10 år om det behövs.

Meysam minns vad han tänkte när han kom till Sverige,

– Jag blev jätterädd. Poliserna var så stora, säger han och skrattar.

– Under flykten genom Europa mötte jag många hårda elaka poliser. Men de i Sverige var mycket trevliga.