– Jag skulle önska att vi får nationella riktlinjer, säger Bernd Müller och fortsätter:

– Det är fattigt med stöd just nu.

Sedan 2015 har barn- och ungdomspsykiatrin i Östersund mött en handfull barn som haft uppgivenhetssyndrom. Det senaste åren har de till exempel jobbat intensivt med ett barn. Via olika behandlingsmetoder har de försökt hjälpa barnet men hittills har det inte lyckats.

– Vi har haft små framsteg men som sedan gått tillbaka, säger han.

Olika metoder testas

I dag finns inga nationella riktlinjer hur vården ska behandla barn med uppgivenhetssyndrom.  Socialstyrelsens nuvarande råd slår man bland annat fast att trauma i asylprocessen är viktiga orsaker till sjukdomstillståndet. Där nämns därför uppehållstillstånd som en läkande faktor.

– Det är väl det som finns, säger Bernd Müller.

Samtidigt har olika vårdinstanser runt om i Sverige även provat olika behandlingssätt. I till exempel Falun beslutade man att skilja barn från föräldrarna. Inom några timmar hade barnen tillfrisknat.

– Vi här i Östersund har inga erfarenheter av det. Vi har funderat på det men inte gjort det, säger Bernd Müller.

Följer utvecklingen

Anledningen till att de ändå funderat på att prova att separera barn från föräldrar är att de märkt att föräldrarnas ångest ofta förvärrar barnens situation.

– Vi upplever att föräldrar är väldigt otrygga då de inte vet om de kommer att få asyl eller utvisas. Och så länge barn är i den ångestladdade omgivningen så känner man att de förblir i uppgivenhetssyndrom, säger han.

Därför tycker Bernd Müller det är intressant om andra provat det.

– Vi följer den utvecklingen, säger han.