Hormoslyr var produktnamnet på ett ogräsbekämpningsmedel som tillverkades av BT Kemi. I hormoslyr fanns två typer av fenoxisyror. Vid framställningen av en av dem, 2,4,5-T, bildades föreningar i form av dioxiner (polyklorerad dioxin) en av de giftigaste kemikalier som framställts av människan. Fenoxisyror orsakar bland annat fosterskador och olika tumörformer, bl a lymfkörtelcancer.

Giftet lagras i kroppen och följer med i näringskedjan, men nedbrytningshastigheten av det varierar mycket mellan organismer.

I mitten av 1970-talet rekommenderades att bekämpningsmedelsrester skulle brännas eller grävas ned.

Diklordifenyltriklormetylmetan (DDT) är ett klorerat kolväte med två bensenringar. Paul Muller, som upptäckte dess insektsdödande effekt, belönades 1939 med Nobelpriset. 1943 började DDT användas i stor omfattning dels för att utrota insekter som spred sjukdomar, dels för att bekämpa skadedjur inom jord- och skogsbruk.

DDT bryts ner långsamt i naturen. Det lagras i fettvävnaden hos djur och människor och ackumuleras i näringskedjan från bytes- till rovdjur. DDT är klassificerat som miljöfarligt, giftigt vid förtäring och cancerframkallande. Det är också mycket giftigt för vattenlevande organismer och kan orsaka skadliga långtidseffekter i miljön.

Källa: Miljoportalen.se