Ingen hade väntat sig att ÖFK skulle vinna över Arsenal och ingen hade väntat sig att över 5 000 jämtar skulle vallfärda till London. Men så blev det. Den 22 februari i fjol blev Östersunds fotbollsklubb känd långt utanför landets gränser.
Jämtar tog över läktaren
De engelska kommentatorerna skrek rakt ut ”vad är det som händer?!”, och den mäktiga arenan fylldes av den röd-svarta klackens skrik när Hosam Aiesh och Ken Sema gjorde mål.
Europaspelet föregicks av vinsten i Svenska cupen. En ny omgång av cupen är i gång, men en dag som denna tänker Aly Keita gärna på hur det var där ute på planen i London.
Keita vill tillbaka
– Jag var så lycklig, säger Aly Keita. Det var fantastiskt att så många jämtar var med oss. Falkarna var helt fantastiska.
– Vi vill dit igen, säger Keita som nu närmast ska ta sig an matchen på lördag mot Karlstad.
Oväntad seger
Thord Eric Nilsson tittar på bilder från marschen genom London. Som välkänd sportjournalist har han en hel del att jämföra med. Han jämför bland annat med skidskytten Anna-Carin Olofsson Zideks framgångar, skridskoåkaren Sigge Erikssons guld i EM och VM 1955 och Lars Göran Åslunds guld i OS 1970.
– De var, liksom ÖFK:s framgångar, så oväntade , säger Thord Eric Nilsson.
– Det är fantastiskt att se alla som tagit sig till London, säger han. Det var starkt när 5 000 sjöng Jämtlandssången. Det kommer jag aldrig att glömma.
Matchen öppnade många dörrar
Matchen blev ett skyltfönster för spelare som Ken Sema och Saman Ghoddos och inte minst fick tränaren Graham Potter fick visa upp sig på hemmaplan.
– Och här hemma har intresset för ÖFK och fotboll blivit jättestort, säger Thord Eric Nilsson.
– Jag har märkt att det är många kvinnor som blivit intresserade av fotboll. Många är riktiga experter.